Citerat från Göteborg

(CITAT)

söndagen den 23:e januari 2011

En kille som inte var så värst snäll

Sen jag fick det där samtalet i somras, att hon var på sjukhus för att han misshandlat henne, igen, har jag lärt mig en hel del.
Bland annat att det kan heta att han var inte så snäll mot henne va, när en människa slår en annan sönder och samman. Jag som bor ihop med tidernas finaste och blir överöst med snällheter mest hela dagarna skulle kunna tro att det betydde något annat. Kanske att inte cykla iväg en helgmorgon och köpa hem favoritfrukosten, att inte lämna gulliga lappar eller att inte låta någon annan fritt förfoga över tv-dosan fastän man själv inte är lika intresserad av science fiction-filmer med betyget mindre bra. Men det är inte vad det betyder.
Att inte vara så snäll mot henne va, det är snarare att låsa in, misshandla och förnedra samt att efteråt ihärdigt hävda sin rätt att göra just detta.

Fast det finns inga bra ord för honom. Hur beskriver man en människa som kan mata slag på slag i ansiktet på sin flickvän för att sedan inte finna någon annan orsak till skadorna än att hon får blåmärken lätt? Hur fångar man det vridna, onda, groteska i kombination med den patetiska litenheten och misslyckandet i en sådan person?
En person som är besatt av att hävda sin intellektuella storhet, trots att han inte klarar enkla studier i det ämne han säger sig vara expert på. Trots att, jag vet inte om han själv skulle kunna se detta, det finns hyllmeter som beskriver män som honom, ynkliga misshandlare, och han skiljer sig inte en sekund från de övriga. Han tillhör denna skara av personer oförmögna till något annat än att ta till nävarna.

Visst handlar det om makt, att ta sig makt och ta sig rätt att använda våld på en annans kropp och liv. Men det är också den enda makt en sådan människa någonsin får. Förlåt mig om jag är okänslig nu, men det handlar om min vän som jag älskar, som jag dessutom sett bli om möjligt ännu mera klarsynt, stark och målmedveten efter detta. Förlåt men jag finner ett visst nöje i att tänka på det, att det är så hans fortsatta liv kommer se ut. Maktlöshet och oförmåga.
Om han inte ändrar sig vill säga. Vilket jag någonstans tror är möjligt och något jag skulle gratulera till men inte direkt satsa mina pengar på om ni fattar. Och ärligt talat bryr jag mig inte, så länge han aldrig rör henne igen.

Slutligen har jag lärt mig att det är otroligt obekvämt att ens nämna att någon inte varit så snäll mot någon annan. Att det oftast bemöts med tystnad.
Grejen med det gott folk är, att det sorgliga är att om folk tyckt det varit hälften så obekvämt att det förekommer som de tycker att det är att prata om det, kanske någon av min väns grannar hade "hört" min kompis när hon var inlåst i flera dagar och skrek på hjälp genom ett öppet fönster. (SLUTCITAT)

 /Och jag då? Jag ligger hemma under täcket och är totalt däckad  av tidernas värsta magsjuka (får man säga magsjuka fast man nästan är klar sjuksköterska?). Så snart min buljong (som jag knappast kommer att få i mig en droppe av) är klar ska jag återvända till sjuksängen. Det torde bli just nu i denna sekund.