Igår plingade det på min dörr och där stod grannen under mig med en tallrik hemlagad kebab i händerna. Du är som en dotter för oss, sa hon och räckte fram maten mot mig. Jag blev väldigt varm och glad men sedan kunde jag inte sluta gråta. Idag åt jag maten till middag. Jag grät inte och det smakade gott.
tisdag 31 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men vilken fin handling!
SvaraRaderaSer gott ut :)
gött!!!
SvaraRaderaSweet! :)
SvaraRadera