Nytt år

Anna kom och fikade vaniljdrömmar vid köksbordet. Nu är det bara jag här. Jag har lassat in vedträn i kaminen så jag blir varm i min pyjamas. Lagat julte. Skurit upp nötlever till Ela. Kom ihåg att släppa in henne från snön.

Sängläge under täcken med en god bok. Eller vitt vin i blodet och mingel iklädd marinblå satin och strass. Kom lust, jag har saknat dig så länge. För länge.

Ensam smärta

I min fantasi var vi alltid energikällor och glädje. Kärlek och djup vänskap.

Han har varit en värkande klump i min hals sedan jag förlorade honom för alltid.

Vänner och familj. Familj.

Jag har träffat vänner och familj, hetsätit kakor och åkt ruskigt mycket bil. Hela tiden har jag saknat honom.

Inför avfärd och avfärd

Igår skrev jag klart det sista som skulle skrivas den här terminen. Jag är ganska imponerad av mig själv att jag hann. Förutom att skriva hann jag tvätta, bädda rent i sängen, städa, diska, laga mat och äta mat, bada Ela, promenera Ela och packa inför norrlandsresan. Vi åker idag. Svårt att fatta.

Benen har vaknat till liv igen och inatt var det värre än någonsin tidigare. Hoppas den där folsyran gör nytta nu.

Sjuksköterskornas julpartey

Jag tog rast från plugget och åkte till Anders och Gunnar på julpartaj.




Jag hade lite roligt med Elisabeth även fast jag var så trött att jag knappt kunde tänka. Det blev en tidig kväll och jag somnade bums när jag kom hem.

Lördagsmys på BMC

Idag har jag tillbringat dagen på BMC. Jag letade systematiska översikter och originalartiklar till min PM. Efter drygt tre timmar hade jag lyckats hitta två översikter och en originalartikel. Meningen var att jag skulle skriva om omvårdnadsåtgärder vid klåda relaterad till njurinsufficiens, men jag landade i behandling av depression hos patienter med peritonealdialys. Var det slutar får jag se. Nu åker jag på julfest hos sjukskötarna Anders och Gunnar.



Min skola är jättejättestoooor.



BMC:s korridorer är hur långa som helst. Den här korridoren är nästan en halv kilometer. Det kändes lite underligt att vistas i korridoren när den var så här ödslig och tom på folk. Vanligtvis vimlar det av folk på BMC.

Det händer något bra

Jag steg upp halv sex i morse för att hinna repetera lite leversjukdomar och promenera Ela. Jag trodde att jag började kvart över åtta men så var inte fallet. Halvvägs till stationen hoppade jag av bussen och väntade i iskyla på bussen tillbaka hem. Jag hann sova en hel timme extra, men låren var fortfarande kalla som isbitar när jag vaknade. Och jag var lika trött. Det enda jag vann på min morgonsömn var böjda ögonfransar kring mitt högra öga.

Det hände två bra saker idag. Den ena var att Elisabeth (nästan) frågade om jag vill bli sambo med henne (minus Elas spyor i Elisabeths skor). Jag tror egentligen inte att jag kommer att flytta förrän jag är färdig med utbildningen eller träffar mannen i mitt liv, mitt livs kärlek och så vidare och bla bla bla (det senaste tvivlar jag ofta på då jag av någon anledning, som varken jag eller någon annan förstår, har tutat i mig själv att jag redan har både träffat och förlorat honom).

Den andra bra saken som hände idag var att jag frågade Lise om hon skulle vilja skriva C-uppsatsen tillsammans med mig och hon sa ja! Jag har länge tänkt fråga henne men det har inte blivit av. Blev himla glad över att hon ville det. Det gäller bara att vi kommer på något som båda är intresserade av, och det tror jag att vi kommer att göra.

Det är kallt nu. Jag hade fyra tröjor under vinterjackan, tights, jeans, knästrumpor, mössa och vantar. Ändå höll jag på att frysa ihjäl. Jag ska kvällsbada och lägga mig för natten redan nu, innan klockan slagit sju. Jag har alldeles för mycket sömn att ta igen, och lyckas jag bara bli varm så kommer jag nog att somna.

Det kanske sitter i blodet

Jag tycker mig börja skönja ett samband mellan utomhuskyla, tentaplugg och återkommande näsblod.



Imorgon tentar vi osteoporos, diabetes och leversjukdomar. Godnatt.

Glädjande provsvar

Idag kom mitt provsvar med posten. Det visade att jag har brist på folsyra och behöver äta medicin för det. Imorgon ska jag springa till Apoteket och hämta ut mitt botemedel mot restless legs!

En annan sak jag har brist av är glass. Ni kan få titta på en snötyngd trädgren medan jag går in i köket och hämtar en skål. Sedan ska jag ägna resten av kvällen åt att äta glass och att skriva om könssjukdomar. Varsego:

Julen fick snö på lillebrors födelsedag

När jag vaknade i morse var hela världen vit och mjuk.





Ela blev överlycklig när hon upptäckte snön! Hon fick springa lös och luuuuukta på den...



Ela gör sig stora besvär med att välja ut den perfekta rastfläcken. Detta otroligt frustrerande beteende är särskilt charmigt tidiga, iskalla mornar när jag står och hoppar på stället för att inte frysa ihjäl.

Jag gav mig iväg ut i snövädret och skrev en tenta. När jag skrivit klart och skulle ta mig hem frös jag så jag skakade. Jag är fortfarande alldeles frusen och känner mig lite febrig. Ska nog offra kvällens plugg och bada badkar och bädda ner mig i sängen istället.

PS. Snön ÄR vit. Inte blå. DS.

Ela goes New age

Häromdagen fick jag lust att frisera Ela. Jag brukar försöka putsa hennes tassar då och då så de inte blir alltför lurviga. Den här årstiden (alla årstider) är det så blött och lerigt ute och det tar en evighet att få hennes tassar någorlunda torra och rena efter en promenad. Den här gången när jag skulle leka frisör kunde jag dock inte begränsa mig till enbart tassarna. Det var så roligt! Jag klippte magen, baken, svansen, benen och kråset på bröstet också. Sen klippte jag öronen, och se! Hon blev urgullig! Som en liten valpsing igen.



Ela förra påsken uppe i Boden. Här är hon 3 år och en stor dam.



Och se här! 4 år och en VALP igen!

Luciakonsert i Domkyrkan

Vi gick på Luciakonsert i domkyrkan idag. Det var mörkt och juligt ute. Vackert. Konserten var också väldigt vacker, i alla fall sången. Själva Lucia och hennes tärnor och stjärngossar såg jag inte så mycket av för det stod en stor stenpelare i vägen. Nästa år satsar vi på bättre platser.



När Lucia tågat klart gick vi i samlad trupp ut i den iskalla kvällen. Vi traskade ner till Café Linné och fikade mat, mackor och gofika. Och ja, julmust förstås. Det var varmt och mysigt.



Från vänster: Elisabeth, Rickard, Oscar, Lotta och Cissi. Fem rara sjuksköterskor.



En glad kines och en glad kines.

Tomt och behagligt

Jag har pluggat nästan konstant men i snigelfart de senaste dagarna. Jag har presterat halvbra texter som jag inte bryr mig om. Jag brukar ha lätt för att skriva men nu tar varje ord tid på sig.

Jag är fascinerad över hur lite jag känner just nu. Jag har aldrig varit med om att jag känt mig så likgiltig. Det måste bero på sömnbristen.



Jag gick och la mig i sängen bara för att jag inte kom på något annat att göra. Ela hade inte heller något bättre för sig så hon hoppade upp i sängen och la sig till ro på min mage och mitt bröst. Det är sällsynt att hon vill sova på mig, men oj så skönt. Hennes lilla kropp känns så varm och tung och när hon andas varmt på mig känner jag mig trygg och inte så ensam. Tror vi gör ett försök att sova för natten nu. Hoppas ni har en trevlig lördagskväll allihopa!

Överge barnet, det övergivna barnet

Aldrig är man så liten som när man är barn när man är vuxen.

Juletid, julefrid, juleskit och restless legs

Jag fick en akuttid hos en doktor på vårdcentralen idag eftersom jag inte vet hur jag ska stå ut med mina ben längre. Jag håller (milt uttryckt) på att bli galen. Tydligen kan man få restless legs av något så simpelt som järnbrist eller brist på B12. Jag fick lämna blodprover som jag nu sätter allt mitt hopp till. Måtte det vara så enkelt som att jag har järnbrist! Om inte så finns det medicin som kan hjälpa och som doktorn var pigg på att skriva ut, men det är en tråkig medicin och jag sa ifrån direkt. Med mig från vårdcentralen fick jag en packe sömntabletter (som inte hjälper det minsta när benen ligger och sparkar och rycker), en klapp på axeln och ett löfte om telefonsamtal när provsvaren kommit. Och jo, den vänlige doktorn sa också att det finns behandling att få om sömnlösheten leder till att jag blir nedstämd och isolerad. Då är det bara att höra av sig. Tack doktorn!

Vi hade tacos-knytis på skolan. Efter det skulle vi mäta fett på varandra med hjälp av en tång som klämde ihop fettet så hårt att det gjorde ont. Det var kallt i lokalen och jag kunde bara tänka på hur skönt det vore att få somna.

Vi skulle gå på Hijazz och lyssna på Birger och hans kusin som spelar ikväll, men jag drog mig ur till fördel för sömn. Nu har jag så ont i benen att jag funderar på att hoppa framför bussen eller något. Kanske borde ringa den där doktorn? Jag har tagit värktabletter, badat varmt, masserat benen, vilat med benen i högläge (ingen bra idé, för så fort jag slappnar av börjar benen rycka och spänna), skrikit i en kudde, gråtit, ringt mamma och promenerat, promenerat, promenerat. Om jag orkade skulle jag åka till Linus och be honom massera mina ben hela natten. Jag tjatar om Linus, jag vet, det är bara för att det var länge sedan det kändes så trivsamt tillsammans med någon som det gjorde med honom. Alla vill väl känna att de är viktiga för en annan människa. Och alla vill väl ha någon man kan sitta tyst med.

Förresten, glöm allt jag skrivit. Det enda jag önskar mig i jul är lugn och ro i benen. Bara det.

Juletid, julefrid, juleskit

Jag sov nattens förlorade sömntimmar efter en trevlig men inte så givande halvdag på BMC. Nu äter jag middagsfil och väntar på att Linus ska komma. Linus som räddar mig från mig själv. Jag har handlat kanelkryddat äppelvin, pepparkakor och polkagrisar. Jag vill att han ska få lite julkänsla, tror det skulle göra honom gott (och glad).

Min egen julkänsla är upplöst i ingenting. Jag vill bara att tiden ska gå tills jag kan vakna och tycka att det är skönt att andas. Under tiden kan jag skratta, leva på nöjen, göra det jag ska, göra det jag måste och uthärda. Efter regn kommer solsken, sa han.

Tankeverksamhet

Idag har jag haft mittbena och smal midja. Jag skulle plugga men jag speglade mig istället. Faktiskt, det enda "nyttiga" jag gjort idag är att spåra det stulna julpyntet. Faktiskt. Jag vet inte vart dagen tog vägen. Benen håller mig vaken om nätterna och jag blir förlamad i huvudet snart. Skönt att åka till BMC och träffa lite bra folk imorgon.

Lindring

Linus tände ljus och lagade blåbärste och plötsligt kändes allt lite bättre. Tills det började krypa och pirra i benen när jag skulle sova. Suck. Mer Linus och mindre ben, tack.

Idag äter jag tomtegröt och kanelknäcke. Jag hoppas att julen blir fin. Önskar att Anna och Minou satt under granen med mig.

Restless legs

Inatt låg jag vaken och plågades av restless legs. Det är andra gången det händer inom loppet av tre veckor och jag är livrädd att det ska bli permanent för det är verkligen grymt obehagligt. Efter en timmes sparkande i sängen steg jag upp och tog en sömntablett för att få somna ifrån eländet. Det värsta är att det fortsatte när jag vaknade imorse. Det är okej när jag står eller går men så fort jag sätter mig eller lägger mig så måste jag sparka som en idiot för att inte bli galen. Vad händer?

Linus fick mig att sluta böla igår. Det var bra för jag får så fula utslag på kinderna när jag gråter. Jag ska åka till honom snart, så snart jag svalt sista fläskkotletten. Jag utfodrar min kropp med två kotletter då den formligen skrek efter en ordentlig dos protein. Linus är vegetarian och tycker inte att man ska äta kött. Jag kanske ljuger och säger att jag ätit morötter, fast han känner säkert köttlukten om mig. Jag känner mig glad över att träffa honom idag. Linus var min första Uppsala-person. Han har hängt med mig i bakgrunden under hela tiden jag bott här, men nu var det ganska länge sedan vi sågs och vi saknar varandra.

Önskar er en trevlig lördag.

Använd till ingen nytta

Istället för att drunkna i snor och tårar går jag på bio. Sen tar vi ett glas vin och får varandra att skratta. Och förhoppningsvis glömma. Jag vill glömma.


Bion bra och vänner underbara. Kramar. Inget vin, hem för fortsatt lip och böl. Ela är varm och gosig. Tröst. Om det hjälpte.

Från morgon till kväll

Natten var i det närmaste sömnlös och morgonen kom tidigt, alldeles för tidigt. Jag hade två hundar att rasta innan jag skulle till sjukhuset för klinisk färdighetsträning. Rastningen tog tid då jag var tvungen att gå ut med hundarna en och en (ingen av dem behagade koncentrera sig nämnvärt på att uträtta sina behov när de hade varandra att svärma för). Nåja, till slut kom jag iväg och fick mig en trevlig liten lektion tillsammans med mina trevliga studiekamrater. Efter träningen på sjukhuset gick jag, Lise, Elisabeth och Birger till BMC och lunchade och pluggade hela eftermiddagen.

När jag kom hem slukade jag middagsmaten i ett nafs och sen bakade jag mjuk pepparkaka. Anna, Alfrida och Linda A kom och fikade och jäste i soffan. Ela jäste mest. Verkligen, mest.

Det var fint och skönt ikväll. Nu ska jag bädda ner mig och sova.



Jag glömde bort att plocka fram kameran ikväll, men bjuder gärna på en bild jag tog med min mobiltelefon för ett par månader sedan. Josefin och Alexandra hade födelsedagsfest.Den fina tjejen i förgrunden gör att jag gillar bilden trots att den inte är det minsta glamourös. Bilden alltså.

Boden i Norrbotten

Utsikt över vattnet från gångvägen mot M/S Bränna i Boden.

Idag har jag lärt mig allt om cancersår samt skrivit ner allt jag lärt mig. Jag har även diskat, städat, tvättat, handlat och promenerat Ela. Tråkig dag. Lång och tråkig dag. Det har blivit kallt nu. På förmiddagen var det alldeles vitt av kylan ute. Träden var vita och marken var vit. Hustaken glittrade av sol och himlen var blå. Jag kände mig så ensam att det ilade av sorg i mig. Jag måste snart få åka.

Och så du, det största av allt. Skrivet i sten och så långt bort att det snart är förlorat.

Gröna tomater mognar och blir röda tomater

Minns ni mina gröna små busktomater? Jag bäddade ner dem i ett mörkt skåp och lät dem ligga där och ruva sig mogna. Se så fina de blev! Jag åt upp de söta och goda och använde resten i en lasagne.





Grön chili blir också röd. Tyvärr upptäckte jag det för sent, när den redan skrumpnat i toppen.



Jag kan inte låta bli att fortsätta drömma, fantisera, hoppas och längta. Det är så förbenat dumt och bortkastat, jag vet jag vet jag vet, men så snart jag lyckats mota bort honom så somnar jag och då är han tillbaka igen. Jag har saknat dig. Har du saknat mig? Dumma du, det är klart att jag har, det är det enda jag gör! Min familj, min vän, min partner, älskare och lekkamrat. Om du ändå fanns kvar, om du ändå fanns här.

Åt fanders med tomater och alla andra grönsaker (frukter!), åt fanders med äckligt vidriga cancersår, åt fanders med geggig lera under skorna och tassarna, ÅT FANDERS! Måtte dagarna fram till jul gå undan nu så jag får packa min väska och sticka norrut (åt fanders).