Juletid, julefrid, juleskit och restless legs

Jag fick en akuttid hos en doktor på vårdcentralen idag eftersom jag inte vet hur jag ska stå ut med mina ben längre. Jag håller (milt uttryckt) på att bli galen. Tydligen kan man få restless legs av något så simpelt som järnbrist eller brist på B12. Jag fick lämna blodprover som jag nu sätter allt mitt hopp till. Måtte det vara så enkelt som att jag har järnbrist! Om inte så finns det medicin som kan hjälpa och som doktorn var pigg på att skriva ut, men det är en tråkig medicin och jag sa ifrån direkt. Med mig från vårdcentralen fick jag en packe sömntabletter (som inte hjälper det minsta när benen ligger och sparkar och rycker), en klapp på axeln och ett löfte om telefonsamtal när provsvaren kommit. Och jo, den vänlige doktorn sa också att det finns behandling att få om sömnlösheten leder till att jag blir nedstämd och isolerad. Då är det bara att höra av sig. Tack doktorn!

Vi hade tacos-knytis på skolan. Efter det skulle vi mäta fett på varandra med hjälp av en tång som klämde ihop fettet så hårt att det gjorde ont. Det var kallt i lokalen och jag kunde bara tänka på hur skönt det vore att få somna.

Vi skulle gå på Hijazz och lyssna på Birger och hans kusin som spelar ikväll, men jag drog mig ur till fördel för sömn. Nu har jag så ont i benen att jag funderar på att hoppa framför bussen eller något. Kanske borde ringa den där doktorn? Jag har tagit värktabletter, badat varmt, masserat benen, vilat med benen i högläge (ingen bra idé, för så fort jag slappnar av börjar benen rycka och spänna), skrikit i en kudde, gråtit, ringt mamma och promenerat, promenerat, promenerat. Om jag orkade skulle jag åka till Linus och be honom massera mina ben hela natten. Jag tjatar om Linus, jag vet, det är bara för att det var länge sedan det kändes så trivsamt tillsammans med någon som det gjorde med honom. Alla vill väl känna att de är viktiga för en annan människa. Och alla vill väl ha någon man kan sitta tyst med.

Förresten, glöm allt jag skrivit. Det enda jag önskar mig i jul är lugn och ro i benen. Bara det.