Det händer något bra

Jag steg upp halv sex i morse för att hinna repetera lite leversjukdomar och promenera Ela. Jag trodde att jag började kvart över åtta men så var inte fallet. Halvvägs till stationen hoppade jag av bussen och väntade i iskyla på bussen tillbaka hem. Jag hann sova en hel timme extra, men låren var fortfarande kalla som isbitar när jag vaknade. Och jag var lika trött. Det enda jag vann på min morgonsömn var böjda ögonfransar kring mitt högra öga.

Det hände två bra saker idag. Den ena var att Elisabeth (nästan) frågade om jag vill bli sambo med henne (minus Elas spyor i Elisabeths skor). Jag tror egentligen inte att jag kommer att flytta förrän jag är färdig med utbildningen eller träffar mannen i mitt liv, mitt livs kärlek och så vidare och bla bla bla (det senaste tvivlar jag ofta på då jag av någon anledning, som varken jag eller någon annan förstår, har tutat i mig själv att jag redan har både träffat och förlorat honom).

Den andra bra saken som hände idag var att jag frågade Lise om hon skulle vilja skriva C-uppsatsen tillsammans med mig och hon sa ja! Jag har länge tänkt fråga henne men det har inte blivit av. Blev himla glad över att hon ville det. Det gäller bara att vi kommer på något som båda är intresserade av, och det tror jag att vi kommer att göra.

Det är kallt nu. Jag hade fyra tröjor under vinterjackan, tights, jeans, knästrumpor, mössa och vantar. Ändå höll jag på att frysa ihjäl. Jag ska kvällsbada och lägga mig för natten redan nu, innan klockan slagit sju. Jag har alldeles för mycket sömn att ta igen, och lyckas jag bara bli varm så kommer jag nog att somna.