För en tid sedan råkade jag ut för en otrevlig busschaufför. Jag skrev ett klagomål till Upplands lokaltrafik samma dag. Ni kanske minns det här:
"Hej!
Jag åkte buss 5 kl 9.20 från hållplats smålandsvägen idag tisdag 30/3. Jag skulle stiga av vid hållplats Samariterhemmet men busschauffören stängde dörrarna innan jag hann stiga av. Jag påkallade hans uppmärksamhet och han svarade mig då mycket otrevligt att jag varit "för långsam" och frågade varför. Jag talade om för honom att jag tyckte att han körde på ett sådant obehagligt sätt att jag inte velat ställa mig i gången innan han stannat bussen. När jag talade om att jag nu skulle bli sen till ett möte p g a att han inte låtit mig stiga av så hånskrattade han och erbjöd sig att bära mig tillbaka till Samariterhemmet. Jag önskar veta vad ni vidtar för åtgärder då detta inte är första gången jag blivit bemött på ett sådant här sätt. Vill tillägga att jag inte på något vis uppträdde otrevligt eller provocerande.
Hälsningar
Linda Eriksson"
Idag fick jag lokaltrafikens brevsvar med posten. I brevet stod följande:
"Hej Linda!
Vi har mottagit ditt resegarantiärende. Vi på UL beklagar det inträffade!
Detta är naturligtvis inte acceptabelt utan något som vi på UL ser allvarligt på! Vi har därför vidarebefordrat händelsen till berörd person hos vår entreprenör för kännedom samt krav på en åtgärd, detta så att liknande händelser kan undvikas i framtiden.
Som kompensation för det inträffade bifogas ett endagskort som vi hoppas kommer till användning!
Vi beklagar än en gång det inträffade!"
Jag blev glad över att få ett bemötande av mitt klagomål. Synd bara att de inte ser så allvarligt på det att de ville bjussa på ett månadskort istället.
Idag är jag stolt över mig själv och känner mig lite mallig över att jag tagit årets första joggingtur. Jag sprang i tjugoen minuter och kände mig bara svimfärdig i ungefär nitton minuter. Efteråt tog det bara cirka fyrtiofem minuter innan jag kunde andas normalt igen.
Jag är väldigt arg på mig själv för att jag misskött min kropp så gruvligt. Nu längtar jag efter att känna mig stark.
tisdag 18 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
GUD ändå vad bra att de svarade! ett endagarskort kan ju kännas som en ganska löjlig kompensation men det är ju ändå en upprättelse att de svarar! värre är det med sj, har eilat de fyra grr nu utan att de svarar mig...
SvaraRaderaoch bra ed joggingen din toka!
hejja hejja! du är galen... jag ska aldrig springa.
SvaraRadera