Suck, sa katten.

Det är vår men det känns inte som vår.

Katt och hund i trollskog.

Idag hittade vi en trollstig mitt i skogen! Jag har aldrig sett den förr men jag kommer att gå till den ofta nu. Den är lång och smal och slingrar sig liksom fram genom skogen. Tyvärr lyckades jag inte riktigt fånga dess charm med min kamera som mest bara trilskas med mig nu för tiden. Jag undrar hur stigen kommer att se ut i sommar. Det var onekligen lite Norrland över det hela, och jag kände mig glad när jag promenerade på den. Ela var också glad och hon ansträngde sig till det yttersta för att bli så lerig som möjligt.
Jo, vi hittade en svamp också! En gammal torr en från förra året. Jag tänkte att jag ska ta på mig min svamp-plockar-klänning och plocka kantareller i år. Och så tänkte jag att jag inte ska plocka kantarellerna själv, nej för i kantarellskogen ska man inte gå ensam.

Kissen och pizzorna.

Igår var vilodag, städdag och pizzadag (ja för fredag har återgått till att vara kycklingdag, alternativt soppadag men bara om kycklingen flugit sin kos). Anna och Alfrida kom inspringandes med påsar fulla med mat och karameller och sen bakade vi mumsiga pizzor som vi mumsade på tills vi började må dåligt. Då åt vi glass.


Idag har jag gjort ingenting tills jag läste fyra sidor i boken som handlar om hur Pierre slaktade sin mamma med en krok. Då somnade jag och sov djupt i nästan tre timmar. Nu ska jag piffa och puffa till mig och sen ska jag se vad jag tycker om torsdagen, denna gång i nyktert format.

Katten, mamman och Minou.

Igår vaknade jag av att Anna och Minou Ivy plingade på dörren. Det var en trevlig överraskning att vakna till och jag blev så glad, så glad. Vi gick till Ica och handlade grillad kyckling, potatissallad, tre sorters läskiga korvar, brie, baguetter, kex, oliver, avokado, påskmust och choklad. När vi kom hem igen åt vi tills vi var nära att spricka och sen beundrade vi Minou.
Jag kunde knappast låta bli att stjäla henne lite från hennes mamma. Fast jag är hennes tant och tanter FÅR stjäla sina flickebarn. Åh jag är alldeles tokig i henne!

Katten ROar sig med ROliga sjuksköterskor.

Tanten fick sig både en tupplur OCH en tentafest igår! Hon hade roligt roligt roligt!


Anna och Alfrida hade också roligt.

Efter en trevlig tillställning hos Daria irrade vi omkring mellan nationerna innan vi slutligen gjorde halt på Orvars. Vi drack öl och spillde öl (nej, INTE jag men jag blev blöt ändå förstås), skrattade (jag kan inte för mitt liv minnas vad som var så roligt!), kastade pil (jag träffade tavlan fler gånger än jag missade den!), diskuterade omvårdnadsproblem (suck), kramades (öh, ja, såklart?) och fotograferade varandra så desperat att man kunde tro att vi aldrig skulle ses igen.
Orvars följdes av en matfest på MAX. Vi saknade Alfrida men hamburgarna smakade okej ändå. Jag och biologen pratade om livet och sen gick vi ut i natten och frös så vi skakade. När jag tröttnade på att stå ute och frysa tog jag en taxi hem. Det var skönt att komma in i värmen, och när jag fått av mig strumpbyxorna och krupit ner under mitt täcke somnade jag utan min korall.

Hund och hund och katt och hest.

http://www.youtube.com/watch?v=MgirfztcNRI

Nu skriver jag min tenta och sen får vi se. Kanske åker vi ut på äventyr, eller så somnar jag och sover som en annan trött tant.

Katten kisar som bara katter kan.

Idag fortsätter jag att strunta i verkligheten. Jag läser Mitt liv med George för skratt och Having slaughtered my mother, my sister and my brother för att bli en bra pedagog (fråga mig inte hur det ska gå till). Och javisst, jag dricker kaffe och äter chilichoklad, trots att den bränner i halsen i flera timmar efteråt. I bakgrunden hör jag http://www.youtube.com/watch?v=ALL4vwyq23Y&feature=related . Så, resten av dagen är livet blott en dröm, och chokladen tar snart slut.

Tack och adjö, sa katten.

Igår var sista dagen på min minisemester i Boden, och som vanligt var sista dagen mer eller mindre hektisk. Allt man inte hunnit med att göra (till fördel för att halvligga i mammas soffa och bli latare och latare för varje minut som går) ska såklart göras sista dagen. Ett av mina stora mål med helgen var att träffa Anders. Det sparade jag till sista dagen, ja jag sparade det bästa till sist. Vi träffades på Hanson's på gågatan och när jag såg honom genom fönstret när jag kom blev jag glad glad glad! Mittemot Anders satt Ucke och såg rar ut som vanligt. Även Gustav gled in och klunkade i sig en kopp kaffe, lagom sliten efter morgonens tenta. Jag tog bilder och önskade att jag kunde ta dem med mig hem, alla tre.

När vi fikat klart blev jag hämtad av kusin och kompis Linn. Vi handlade bonsaiträd och mörk chilichoklad och sen stuvade vi ner Gabriel i vagnen och gick på promenad i skoterspåren. Det var roligast när jag drog vagnen, tyckte Linn som skrattade så tårarna sprutade. Varför förstod jag inte, jag körde bara fast och höll på att välta åbäket hela tiden. Suck. Nåja, vi kom faktiskt hem till slut och då delade vi på matrester och sen sa vi hej då.














Det var med sorgset hjärta jag steg ombord på planet igår.

Katten går in lappkängorna.

Mamma hittade ett par riktiga näbbskor uppe på vinden. Hon putsade upp dem och gav dem till mig. Hon är snäll hon, min mamma. Jag fick en svart kråsblus också. Den kommer jag att använda. Skorna är ungefär sju nummer för stora så dem kommer jag inte att använda så mycket. Nej bara när jag vill vara lite extra tjusig, typ jättetjusig.

Katt och hund, hund och katt?

Norrland är härligt. Norrland är kaffe, behändiga morgontidningar, snö, grillad korv, bittra kärringar och pilska farbröder, frusna jordgubbar och glass, vintermörker, stickade tjocksockar, polkagrisar, minnen, skogspromenader och flört. Jag älskar norrland.

Idag gick vi in i den stora skogen. Vi såg tre ekorrar som kivades och jagade varandra. Ela var lös och jag hoppades att hon skulle vilja jaga dem men hon glodde bara oförstående och dumt, som vanligt. Suck.

När vi kom hem var Ela så smutsig att jag måste bada henne. Stackars Ela! Jag hade inte tagit med hennes shampo så det fick gå vägen med gulsåpa och mitt balsam. Stackars Ela! Stackars olyckliga hund.

Jag och mamma grillade korv ute på altanen i snön. Ela tjatade sig till att få vara ute hon med (hon krafsade bort målarfärgen från altandörren och hade kolavippat hellre än att ge upp). Jag lät henne svassa omkring på skaren trots att hon fortfarande var fuktig efter badet.

Vi saknar ingenting här uppe. Inte än.

Kissen önskar.

Jag åkte till Bodens nyöppnade second hand-butik och fyndade anden i flaskan för femton kronor. Fin va?

Han ska få en hedersplats när vi kommer hem, och när jag är helt säker på vad jag vill ska jag gnugga fram honom.

Kissen styrketränar.

Jag gjorde en bebisdag idag igen då jag knappast kunde slita mig från ungen Gabriel. Jag kånkade omkring på honom tills armarna kändes som gelé (jag borde verkligen träna upp mina små klena muskler). Han skrattade och sprattlade och jag skrattade och kämpade för inte tappa honom i golvet.

Nåja, när jag inte orkade bära bebis mer bytte jag ut honom mot en lätt och lagom miniatyrvovve.

Kvällen tillbringade jag hemma hos min bror. Vi åt oxfilé och drack rödvin. Jag njöt njöt njöt av min familj. Jag skulle gärna stanna här ett tag till.

Katt i norr.

Idag vaknade jag i min gamla flicksäng i Boden. Huset var tyst och jag hade en helt ledig dag framför mig. Det var skönt. Jag travade omkring i morgonrock och tjocksockar och läste Norrländskan, drack morgonkaffe och njöt. När Ela behagade vakna åkte morgonrocken av och kläderna på. Ví gick en promenad i snön och jag kunde nästan svära på att hyndan log.

Senare på dagen satt jag mitt i en sångstund på ÖPPNA FÖRSKOLAN. Där fanns fina små bebisar överallt men finast av dem alla var min kompis och kusin Linns Gabriel. Vilken kille! Allt hos honom och allt han gör är bedårande och supersött. Till och med hans illtjut och ilskna bölande är gulligt gulligt gulligt! Suck, jag önskar att jag kunde träffa honom oftare. Och hans mamma också, för den delen.

Kissen om Göteborg.

Jag har en handfull riktigt goda vänner. Det här är en av dem. Hon heter Hannah och hon har hängt med sedan lekis. Vi har lekt med barbiedockor, tjuvrökt och rest tillsammans. Vi skildes åt för att pröva lyckan i varsin storstad, men vi fortsätter att dras med varandra ändå. Och jag behöver bara pressa fram en tår så kommer det choklad med posten.

Jo, killen i bakgrunden heter Johannes. Honom är vi mycket glada över. Ja, jag vågar nog drista mig till att säga att han är det bästa nytillskottet vi har i vår gamla vänskapskrets. Han är blid och god och han tycker om att baka bröd.

PS. En bra grej med Hannahs choklad är att den kommer miniförpackad så man kan äta mycket utan att bli tjock.

Kissen om nätter.

MARDRÖMMAR. I perioder drömmer jag ohyggligt mycket mardrömmar om nätterna. Inatt drömde jag en ovanligt otäck dröm. Ja, jag var så skräckslagen när jag vaknade att jag ville ringa min gode far för att be honom att komma och hämta mig. Jag vågade dock inte kliva ur sängen och hämta telefonen så det blev inget av med det (och lika glad är pappsen för det!). Förr när jag var sambo brukade jag väcka den stackars människan som låg bredvid mig. Jag viskade jättejätteHÖGT att jag just drömt en jättejättehemsk dröm och att jag var jättejätterädd. Han brukade ge mig en liten klapp och säga att det var bara en dröm. Sen somnde han om och sov drömlöst och skönt medan jag fortsatte att ligga klarvaken och nästintill parayserad av skräck. Stackars, stackars mig! Nu, nu har jag en korall under kudden som jag kramar i handen när jag är rädd. Korallen är min nallebjörn. I snart tre veckor har jag viskat händer det så händer det till den. I ärlighetens namn får jag lov att erkänna att jag inte blir mindre rädd för det, men jag gillar den ändå, min korall.

Katten heter Percy.

Äntligen en katt i min kattblogg! Söt va? Han heter Percy och han bor i Boden med min kompis Anders. Det är Anders som tagit bilden på halva mig och hela Percy. Det var juldag och vi var glada. Percy, som fått sitta instängd i sovrummet så att Hannah inte skulle dö kattallergidöden, var inte lika glad. Stackars Percy. Anders låste in honom och så drog vi ut på äventyr.

Katten myser.

Kissen skolkade från sjuksköterskornas gasque för att sitta hemma i soffan och se på Melodifestivalen. Hon fick sällskap, och tur var väl det, för vem vill sitta hemma i soffan och se Melodifestivalen alldeles ensam en lördagskväll? Vi köpte chips och karameller som vi sköljde ner med ca 12 cl CocaCola var. Och vad är väl lördagsmys utan sugrör?

Kissen bjuder på brödbak.

Tidigare i veckan bakade jag bröd. Brödreceptet kom från min mamma med posten. Hon gör så ibland, min mamma. Hon lagar något nytt och blir det bra vill hon dela med sig. För inte så länge sedan kom ett recept på kålsallad neddimpandes genom brevinkastet. I alla fall, jag bakade brödet och det blev ett bra tillbehör till svampsoppan jag levt på i veckan. Och nyttigt. Så nu gör jag som min kära mor, och delar med mig. Varsågoda.

5 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
4 dl rågsikt
2 ½ dl rågkross
1 dl vetekli
½ dl vetegroddar
1 tsk salt
4 tsk bikarbonat
½ dl solroskärnor eller krossade hasselnötter
1 dl russin
1 liter filmjölk
2 dl mörk sirap

1 msk smör
rågkross

Blanda alla torra ingredienser. Rör därefter ner filmjölk och sirap och blanda väl. Smöra två 1½ liters avlånga brödformar. Strö rågkross i botten. Fördela smeten i formarna och grädda i nedre delen av ugnen i knappt två timmar. Ugn 175 grader. (Jag rekommenderar att byta ut 1 dl sirap mot 1 dl filmjölk, och skippa russinen. Brödet blev ganska sött.)

Katt och hund(hår).

Heliga guds moder, har ni någonsin skådat något mer elegant? Pärlor i öronen och hundhår på magen? Det är INTE okej! Rolla mig! (Jo egentligen hade jag tänkt skriva om hur jag skimrar som en ängel på den här bilden, men så upptäckte jag hur ovårdad jag såg ut på nära håll. Suck.) Utan hundhår är den här tröjan för tillfället ett av mina favoritplagg.

Katt och hund en grå onsdag (igår).

Halva dagen satt vi inne och slog i FASS och skrev blaj. Ela låg i korgen och snarkade gott. Jag lufsade mellan kaffekannan och datorn, lagom vacker i mysdress och rufsigt hår. Vi kunde knappast haft det tråkigare, fast samtidigt hade vi knappast kunnat ha det mer trivsamt heller. Eller jo, det hade vi visst kunnat ha. Suck. Suck. Suck.
Vi fick nog av att sitta inne och glo på varandra så vi styrde upp en skogspromenad. Jag lyckades efter många om och men hitta en pinne som hyndan kunde nedlåta sig till att jaga. Och som vi jagade!

Ela strålade av lycka och mitt hjärta svämmade nästan över av kärlek när jag såg henne snubbla omkring i snön. Jag är SÅ tacksam för henne. Okej, nog om sådant där! När promenaden var till ända fick jag ägna en lång stund till att dra loss snöbollarna som fastnat i Elas jäkla päls. Snöbollsplockningen följdes av en handdukstork och avslutades med hårfön. Den där proceduren börjar kännas något uttjatad hemma hos oss nu. Och man blir TRÖTT av sådant där.Vi la oss på sängen för att vila men Ela snarkade så högt så jag la ner alla försök till en tupplur. Medan hunden fortsatte snarka bland mina vita sängkläder lagade jag kvällsmat och diskade. Spännande värre, visst?

Kissen på pubrunda.

Efter en dödstråkig, smärtsam och långsam minimässa svirade vi om till nationsdräkt och jäktade ut på äventyr. Ett tjugotal blivande sjuksköterskor (och sjukskötare) skålade och sjöng skönsång på varenda nation som hade dörrarna öppna igår. Kvällen och natten blev över kissens förväntningar. Hon kände sig glad, men gladare ändå var kollegorna Daria och Martin.

Kissen på teater.

Häromkvällen (jag visste inte att det var ett ord på riktigt, men Svenska akademien säger att det är det så OKEJ då, jag skriver väl så i min kära blogg) roade vi oss med att gå på en teater-föreställning. Hänger ni med? ÄR ni med? Suck. Vi såg religiösa fanatiker, en lösaktig pastor, en naken kvinna, en PISTOL och en förtvivlad far. Vi fick även lyssna till rätt så fin musik. Man ska inte underskatta teater.

Jag går tillbaka till Svenska akademiens ordlista för att berätta att idag är dagens ord gelé. Anledningen till att jag gör det är för att jag så gärna vill skriva såhär i min blogg: ELASTISKT DALLRANDE. Ja dåså, med det avklarat känner jag att det är fritt fram och alldeles på tiden att kissen tar den där tuppluren hon SÅ behöver.

Kissen har en bulle i magen!

Jäs för ja det har hon faktiskt! Vi gick till bageriet och köpte väldigt stora kanelbullar som vi slukade på döbelnsgatan. Ingen av oss satte i halsen. Det var ett mysigt bullkalas.

Romantik i kissens sovrum.

Här står den nu. Min byrå. Min älskade byrå. Min byrå!
Min byrå ska stå bord för många buketter sommarblommor, den ska bära inramade vänner, och vem vet, den kanske till och med ska rymma läkarstrumpor en vacker dag!

Suck. Jag är fortfarande sur på den för att den trilskades så förbenat igår. Det som från början var skönhet och endast skönhet har nu förvandlats till en vagel i ögat på mig (det där jag stulit). Suck igen.

Katt och hund i snickartagen.

Vi köpte en byrå. I butiken var den så fin, så fin. Med fin menar jag att den var MONTERAD och KLAR. Hemma hos oss låg den nedpackad så fint, så fint i två jäkla kartonger. Jag brukar inte vara den som gnäller över att behöva montera själv, nej jag är tjejen som aldrig läser bruksanvisningen upp och ned. Jag är tjejen som ÄLSKAR att montera hemma. Nej då älskling, för all del, sitt du där och spela schack, jag fixar!
Suck. Kissen ringde efter pappas handtag och sen satt hon i kartongen tills byrån var monterad och klar. Det tog FLERA TIMMAR så till slut fick hon lov att tvinga hunden att sitta med som sällskap.

En välgräddad bulle (bulla?).

En dag tog jag tåget till Stockholm. Jag hamnade i Rågsved med en väldoftande liten sak i famnen. Hon heter Minou Ivy och är bland det finaste jag sett. MEN butterkaka är inte helt fel det heller, så jag gick med på att lämna ifrån mig den lilla en liten stund.

Kissen ska opereras

Hans mjuka röst.

Allt väl?

Hon ville le ett svar.
Han stod kvar.
Väntade.
Hennes fantasi sträckte på sig, blinkade trött.
Han såg hur hon nickade sitt ja.