Katt och hund en grå onsdag (igår).

Halva dagen satt vi inne och slog i FASS och skrev blaj. Ela låg i korgen och snarkade gott. Jag lufsade mellan kaffekannan och datorn, lagom vacker i mysdress och rufsigt hår. Vi kunde knappast haft det tråkigare, fast samtidigt hade vi knappast kunnat ha det mer trivsamt heller. Eller jo, det hade vi visst kunnat ha. Suck. Suck. Suck.
Vi fick nog av att sitta inne och glo på varandra så vi styrde upp en skogspromenad. Jag lyckades efter många om och men hitta en pinne som hyndan kunde nedlåta sig till att jaga. Och som vi jagade!

Ela strålade av lycka och mitt hjärta svämmade nästan över av kärlek när jag såg henne snubbla omkring i snön. Jag är SÅ tacksam för henne. Okej, nog om sådant där! När promenaden var till ända fick jag ägna en lång stund till att dra loss snöbollarna som fastnat i Elas jäkla päls. Snöbollsplockningen följdes av en handdukstork och avslutades med hårfön. Den där proceduren börjar kännas något uttjatad hemma hos oss nu. Och man blir TRÖTT av sådant där.Vi la oss på sängen för att vila men Ela snarkade så högt så jag la ner alla försök till en tupplur. Medan hunden fortsatte snarka bland mina vita sängkläder lagade jag kvällsmat och diskade. Spännande värre, visst?