Nu gör vi jul och ingenting annat än jul

Idag är det ett år sedan vi träffades. Hans svar har ekat i mitt huvud hela natten och hela dagen.

Jag borde ha pluggat idag men jag lyckades inte uppbåda någon energi till det. Ingen motivation heller. Så jag julpyntade. Jag har pyntat och pyntat och pyntat. Jag har till och med klätt granen. Jag tycker att jag förtjänar att ha den framme redan nu. Förra julen kom den aldrig ner från vinden. Just det, det är en plastgran. En fuskgran. Jag antar att den inte tillverkats på miljövänligt vis, men det känns ändå mycket bättre att ha en gran i plast än att slösa på levande träd. Ni som smyckar levande granar i jul borde skämmas. Om de inte står väl förankrade i sina rötter ute i skogen förstås, då är det bara trevligt med lite julpynt. Hur som helst, förra julen stannade granen nerpackad i sin trasiga kartong. Det mesta av julpyntet också. Det var tråkigt att upptäcka att julgransstjärnan, adventsljusstaken och min vita minigran i vita fjädrar inte fanns kvar bland mina julsaker. Jag ska köpa en ny stjärna imorgon.



Jag saknar julgardiner till köket så jag hängde upp mina röda panelgardiner. Till gardinkappa använde jag en bordslöpare som jag köpte på Coop för två år sedan. Jag tejpade fast den på gardinstången med hjälp av kirurgtejp. Till det lilla fönstret använde jag en tunn röd duk. Det blev juligt och jag blev nöjd. Nu saknar jag bara sällskap och pepparkakor i mitt kök.



Jag hängde upp en julig gardin i dörröppningen till vardagsrummet med hjälp av häftstift. Det blev ganska mysigt, fast svårare att pricka dörrhålet när man kastar nalle med Ela. Den gula nallen som ligger där på golvet är hennes favoritleksak. Hon fick den av Madelene Lindmark, min arbetsterapeut-kompis, på min 20-årsdag. Den är hyfsat luggsliten vid det här laget.



Läshörnan blev julfin med ett vinrött överkast. En aning bordellglansigt, men vad gör väl det.



Granen i år går i enbart guld. Jag är väldigt förälskad i den och tycker att den är otroligt vacker.

Jag har stängt för öppningen mellan köket och vardagsrummet. Det är irriterande när man ser teve och bara snabbt vill springa in i köket, men vardagsrummet känns lite mysigare och lite större nu. Jag ska hänga upp ett snyggt taveltyg på väggen efter jul, men fram tills dess får det vara juligt rött.



Den här bilden la jag upp bara för att visa en skymt av min Orbitrek platinum som jag säljer för tusen kronor på Blocket.se. Om ingen av er vill köpa den förstås.

Granriset har åkt upp på balkongräcket och nu fattas bara ljusslingan. (Nu fattas bara ljusslingan!)

Åren går och ett år har gått

Idag är det ett år sedan han steg av tåget på Uppsala station. Jag kommer aldrig att glömma hur han såg ut just då, den allra första sekunden jag såg honom. Jag kommer heller aldrig att glömma hur det kändes i mig när vi stod där på perrongen och kände på varandra för första gången.

Jag önskar att han hade stannat hos mig.

Älskade barn

Igår åkte Anna och Minou Ivy tillbaka till Stockholm. Veckan som varit har varit kaotisk och extremt påfrestande, men jag har älskat att ha dem här och jag älskar Minou så mycket att jag håller på att spricka.



Minou älskar att bada. Hon skvätter ner hela badrummet med vatten och skrattar högt.



Tuben var vår bästa vän när vi skulle göra tråkiga saker som att klä på oss eller byta blöja.



Minou är trött efter badet men urtjusig i tuppkam!



Minou och Ela är lika i det avseendet att de båda föredrar att sova på golvet.

Idag fikade jag kanelbullar med en ny person. Det var riktigt trevligt trots att jag var så trött att jag var rädd att jag skulle somna. Jag hade hoppats att mitt nya solpuder skulle få mig att se pigg och fräsch ut, men solpuder är inte i samma klass som sömn.

Ikväll slappar jag med plättar och blåbärssylt i soffan. Sådant är livet i ensamhushållet.

Lilla barn

Om någon undrar varför jag slarvar med bloggen så kan jag meddela att det är för att bebis, hund, städning, matlagning, disk, tvätt, bakning och plugg tar all tid (och energi). Jag sover inte särskilt bra i soffan heller, men det kan det vara värt. Det är mysigt att ha en vän här. Och Minou Ivy.

En vän i nöd

Jag fick oväntat besök imorse innan jag skulle åka till jobbet. En vän och en bebis, som nu ligger nerbäddade i mitt sovrum. Jag hoppas att de sover skönt och drömlöst båda två. Jag och Ela bäddar åt oss i vardagsrummet och håller vakt. Godnatt.

Lördagsmys eller lördagsplugg

Idag har jag varit flitig och ägnat nästan hela min lördag åt plugg. Jag har läst om Parkinsons i flera timmar och sen har jag suttit lite soffa i myshörnan och skissat upp vad jag ska skriva. Jag är väldigt nöjd över att kunna skriva att jag redan skrivit två fina sidor och i och med det är ungefär halvvägs i skrivmål.

Nu är jag trött i ögonen, rumpan, nacken och ryggen. Ska springa ut och kissa Ela och sen ska jag bara ta ett snabbt värmebad innan jag kryper ner i sängen, gossar in mig i täcket och somnar (förhoppningsvis). Imorgon ska jag jobba på mitt gamla jobb på Svartbäcksgården. Jag får hoppa in som resurs i några timmar bara och det passar mig alldeles utmärkt. Att tjäna lite extra pengar passar mig också alldeles utmärkt. Om jag orkar ska jag försöka skriva klart min Parkinson imorgon när jag kommer hem. Om jag orkar.

Hemmets mysiga vrå

Idag tog jag och Ela ett långt morgonmys i sängen, ett långt bad, ett långt morgonsamtal och en lång frukost. Efter frukost tog jag lång tid på mig för att göra mig fin innan jag åkte till ett: vårdcentralen och två: Willy´s. När jag kom hem igen tog jag itu med etiken.

Såhär möblerade jag med min bokhylla igår. Tidigare har den stått mot väggen fast med tiden har jag börjat avsky den där den stod. Nu gillar jag den lite igen. Tyget jag hängt upp för att dölja hyllplanen närmast väggen är en panelgardin. Jag är väl medveten om att den behöver strykas, men jag tror jag ska blunda för det ett tag i alla fall.



Bakom hyllan har jag nu en mysig liten läshörna. Jag använder min klädkammare som datarum och pluggkammare, men jag brukar oftast sitta vid köksbordet och plugga. Idag har jag suttit i min nya lässoffa och det kändes himla trevligt och bra. Och mysigt. Om jag pallrar upp en massa kuddar i soffhöret kan jag ligga där och läsa romaner och äta julgodis. Jag ska piffa till det lite med härliga gardiner och färggranna kuddar till jul. ÅH vad jag skenar! Etiken är klar och inlämnad. Anna korrekturläste och jag är fri från stressfjärilarna. För nu.

Etik-examination

Idag skulle jag skriva min etikuppgift. Jag har laddat hela förra veckan och även denna så jag tyckte nog att jag borde vara riktigt laddad för att ta mig an etiken idag. Suck. Dagen inleddes med ett av många långa telefonsamtal. Telefonsamtalet följdes av ett aldrig så långt kaffesörplande och fil-och-blåbärs-sörplande, vilket i sin tur följdes av en alldeles för lång hundpromenad. Efter promenaden var jag hungrig och tvungen att äta falska toscakakor tills jag mådde illa. Jag vilade lite framför datorn och sen när jag väl skulle sätta mig i köket för att läsa och skriva råkade jag passera vardagsrummet. Där stannade jag till och möblerade om och städade i ett par (tre) timmar. Jag kunde inte börja plugga när vardagsrummet var färdigt för då var det dags att gå ut med Ela igen. Vi stannade ute lite för länge då vi träffade en gullig hund som Ela blev kär i, så när vi kom in igen var det hög tid för middag. Och mitt (hemliga) favoritteveprogram. Suck. Teven följdes förstås av ännu ett långt telefonsamtal, som jag dock avbröt i panik. Äntligen vaknade stressfjärilarna i magen och jag såg till att läsa klart det jag behövde läsa, bestämma mig för vad jag skulle skriva om, göra en skiss över det och skriva en färdig början på uppgiften. Nu är jag äntligen klar och en bit på väg. Imorgon blir jag (förhoppningsvis) klar helt klar.

Om jag blir klar innan kvällen imorgon får jag en belöning som känns både sorglig och trevlig på samma gång. Om jag inte blir klar får jag ingenting. Eller jo, jag får ägna min fredagskväll framför datorn. Min älskade dator som är bra på nästan allt (NJA) utom att hångla.

Idag, en bra dag.

Idag var jag hemma och hade det mycket skönt hela dagen. Jag har läst, promenerat Ela, sovit middag, frossat i kakor och blåbär och badat badkar. Ljuvligt.

Och så har jag tänkt mycket på Minou. Och på Minous mamma. Hon är en riktigt fin mamma.

Morgon, ny dag.

Snabb uppdatering: Det är inte SÅ illa.


Nej skoldagen var inte så illa som jag befarade när jag åkte iväg imorse. Nej för även om föreläsningarna tråkade ut mig så till den milda grad att jag var nära att somna flera gånger så var det fint att träffa mina klasskamrater. Mina fina vänner. Jag har verkligen haft tur som träffat så många härliga människor på ett och samma ställe.

Här ute i skogen känns det som att det inte finns några människor. Det är bara jag och en hög otrevliga hundägare och otäcka gubbar. Önskar att det fanns en god vän här.

Sjuk och så in i bomben tjurig

Jag är sjuk första riktiga skoldagen efter praktiken. Så himla lägligt med tanke på att jag inte direkt kände mig alltför sugen på att återuppta bakdelstortyren under oändliga och urkassa föreläsningar slash föreläsare. Då är det helt klart att föredra att vakna av väckarklockan bara för att upptäcka att det är stört PIP omöjligt att öppna ögonen. Jag fick tyst på klockan och slocknade så skönt, så skönt. Vaknade med feber och ont i magen och det har förpestat hela min dag. Jag kan inte minnas när jag senast var så här omunter.

Familj och någons födelsedag

Igår packade jag och Ela ner tandborsten i ryggan och åkte till min lillebror. Ute regnade det och var blött, mörkt och ruggigt, men inne var det skönt och mysigt. Vi åt hemmabakad pizza och drack öl och vin (eller, brorsan och hans sambo drack öl och vin. Själv höll jag mig till vatten och jordgubbssaft). Efter pizzan åt vi massvis med godis och chips. Vi spelade sällskapsspel, något som jag tyvärr vanligtvis avskyr att göra men just den här gången var det faktiskt ganska trevligt. Halv två inatt tog ungdomarna en taxi till Uppsalas uteliv. Jag och Ela kröp ner under täcket i extrasängen och somnade med detsamma.




Den godaste hemmapizzan jag ätit åt jag med Henrik i somras. Han kryddade pizzan med svartpeppar och det gjorde hela pizzan. Vi har gjort ganska många pizzor tillsammans.



Lillebror med bläckfläcken som ledde honom till seger.

Idag har vi haft ett Vänner-maraton halva dagen. Sen tog jag och Ela bussen hem. Jag är fortfarande helt sjukt trött och ska bara bada söndagsbadet innan det är dags att krypa i säng igen. Det känns som att jag inte gör så mycket annat än att sova och att längta efter att få sova. Jag behöver energi. Ja såklart. Det ska jag se till att skaffa mig.

Om jag hade haft energi ikväll hade jag tagit bussen hem till ELISABETH 20 ÅR med en kaka.

Skolstart och singelliv

Det var fint att se klasskamrater igen men jag tyckte att det kändes riktigt trist att gå tillbaka till skolan idag. Jag känner mig inte alls sugen på att sitta instängd och skriva hela dagarna. Det är mörkt när jag vaknar och när jag lägger mig och däremellan vill jag röra på mig, flänga och göra nytta. Jag är så himla besviken över att praktiken är slut. Ska åka till jobbet på måndag och tjata till mig några extrapass, även om det är långt ifrån lika spännande som att ränna omkring på hjärtintensiven. Dit ska jag också ringa och tjata förresten. Jag ska få extraknäcka där som undersköterska. Det blir toppen!

Jag och Ela var ute och skuttade i det blygsamt tunna snötäcket imorse. Det var mycket omständigt för Ela att hitta den perfekta platsen att rasta sig på (så är det varje år när första snön kommit), men till slut kunde hon inte hålla sig längre och tur var väl det för annars hade jag missat min buss. Kort efter att hon rastat sig klart kom hennes pojkvän travandes. Han nosade och njöt av hennes kissfläck. Sen lyfte han till min fasa på bakbenet och kissade rakt på Ela! Jag hittar faktiskt inga ord till att kommentera det. Bjuder på en snöbild istället.

Ensamhushåll, men någon väntar och längtar efter mig när jag inte är hemma.

Början på avslut, sen får vi se.

Förra månaden firade jag fyra saker som jag nu tänker rabbla upp i min blogg så att jag kan beskåda dem och njuta en gång till. Okej, här kommer det (i datumföljd).
ETT: Hannah fyllde år och jag kom ihåg det. De två senaste åren har jag gratulerat henne med sång en månad för tidigt.
TVÅ: Det är nu ett år sedan jag blev fri en väldigt obehaglig person som aldrig hade något i mitt liv att göra (tjoho!).
TRE: Ela fyllde fyra år!
FYRA: Jag firade två rökfria år.

Min sista HIA-kväll var toppenkalasbra. Jag fick rara patienter, gott fika, kramar, massage och flyt. Det känns verkligen tråkigt att avsluta praktiken nu.

Det är inte bara praktiken som står för avslut i mitt liv just nu. Jag måste släppa taget om en annan del av mitt liv. En stor del som jag aldrig trodde att jag skulle vara tvungen att släppa. Som jag önskade skulle bestå, som jag trodde stod skrivet i sten. Det gjorde det inte.

Första snön föll ikväll när jag och Lise gick ut från sjukhuset. Jag tror att det blir en bra vinter. Jag hoppas det. Och jag hoppas att jag inte går vinterpromenaderna ensam i år.

Allt har ett slut

Imorgon gör jag mitt sista pass på HIA. Det känns verkligen tråkigt. Önskar att det inte behövde ta slut.

Nu blir det jul igen

Äntligen är planerna inför jul spikade. Jag åker upp till Boden och firar med snö i norr. Vi bilar upp på kvällen den tjugoandra. Jag hade gärna åkt upp tidigare, men jag har en sjukdomsmässa på BMC den dagen, bara två dagar innan julafton(!). Nåja. Upp kommer jag i alla fall.

Jag hade planerat att fira jul här nere i Uppsala bara för att få till en ny tradition och för att göra precis som jag vill. Men jag ändrade mig. Det är viktigt för mig att vara där uppe i mitt barndomshem när det är jul, och trots att vi inte längre kan kalla oss för familj så är det bara där jag haft något som kan liknas vid en.

Det är mysigt att komma hem till mamma tidigt på morgonen. Hon gör så mysigt med tända ljus och serverar smörgåsar och te. När jag ätit klart får jag lägga mig i min flicksäng och sova mig pigg. Jag längtar hem.

Om att bygga bo och att bo

Idag har jag och Ela hälsat på min lillebror i Sala backe. Han har köpt en lägenhet där som han har fixat till hur fint som helst. Jag blev mäkta imponerad måste jag säga, och då särskilt av de snygga tapeterna (även om jag hyser starka misstankar om att hans flickvän och sambo har haft mången fingrar med i tapetspelet). En annan sak som imponerade på mig var att trots att min bror varit ensam hemma hela helgen så var lägenheten prydlig och fin. Disken var diskad, golvet var rent och köksbordet var inte det minsta smuligt.



De randiga tapeterna i vardagsrummet var otroligt käcka och piffiga. Jag tyckte att det var döläckert, även om jag aldrig skulle kunna ha så hemma hos mig själv då jag tyckte att jag blev lite lätt yr i huvudet av att titta på dem en längre stund.



Sovrumstapeterna däremot var mer min stil och smak. Dem skulle jag utan att tveka kunna tänka mig att smacka upp på väggen i sovrummet. Som en fondvägg åtminstone. Härlig sval färg och skönt mönster.



När man tittar lite närmare på tapeten ser man vilken passande sovrumstapet den är. Åh, jag vill så gärna bygga bo med någon jag med.


Myyyyyyys

En annan fin sak i lägenheten var stegen min bror snickrat ihop. Jag tror jag ska önska mig en sådan i julklapp.



Innan brorsan skjutsade hem mig och Ela gick vi till Ica och handlade fryspizza och julmust. Sen mumsade vi och pratade om ingenting. Mys.

Stolt och skryt

Jag har sovit i en evighet men är fortfarande väldigt trött. Jag gjorde en hemmalördag och tvättade, promenerade, ringde söndagssamtalen till alla vänner och pluggade hjärta inför mina tre sista praktikdagar. Nu äter jag knäckglass för att fira att jag klarade tentan. Såklart att jag gör. Såklart att jag gjorde.

Nu ska jag bada badkar och sen ska jag krypa ner i en renbäddad säng och sova mig pigg.

PS. Henrik klarade också sin tenta. Han skrev näst bäst av alla juristerna. Det ni! DS.

Redogörelsen

Kvällen på sjukhuset igår var toppen trots att jag kände mig grymt sliten och så himla trött. Det var lite rörigt på avdelningen med mycket pyssel då vi hade ganska svårt sjuka och vårdkrävande patienter. Jag gjorde två språngmarscher som kardiologjourens sällskapsdam till akuten och det piggade upp mig även fast ögonen sved och kliade av sömnbrist.

Sov så gott inatt att jag försov mig till fikat hos min gamla jobbarkompis slash granne. Jag hann bara snabbduscha och snabbkissa Ela. Sen sprang jag över till Ros-Marie som hon heter och fikade kanelbullar, kladdkakemuffins och kardemummakaffe till frukost. Efter tre timmars mumsande tog jag bussen till Willy´s och handlade knäckglass, godis, blåbär och en massa mat som var väldigt tung att bära hem.

Jag fick ett sms av Alfrida som undrade om jag ville hänga med till Svantes källare och äta middag med henne och Anna. Det ville jag men jag hade inte tid för jag var tvungen att sätta mig vid datorn och skriva ihop en epikris då deadline för den är inatt. Nu har jag äntligen skickat iväg den. Funderar lite på att sluta upp med fågelhjärtorna i källaren eller att ta bussen till Darias inflyttningsfest. Om bara inte ögonen sved så förjordat.

Hjärta och liv

Igår var jag med om ett hjärtstopp på HIA. Jag hade själv varit inne på salen och skojat med patienten ifråga bara tre-fyra minuter innan hjärtat sa stopp och belägg och patienten föll i golvet. När hjärtlarmet gick så rusade vi alla direkt till salen. Jag och Lise tog rygg mot en vägg och tittade på medan sköterskorna och läkarna utförde HLR och defibrillerade patienten. Jag trodde att det var kört, men efter vad som kändes som en evighet började patienten så sakteliga återvända. Jag, Lise, min handledare och en läkare sprang med patienten (i säng) genom de långa sjukhuskorridorerna för att ta oss till röntgen där man under stor dramatik utförde en kranskärlsröntgen. Patienten hade drabbats av en akut hjärtinfarkt.

I övrigt hade jag en ganska lugn kväll på avdelningen med mycket pyssel och rara patienter.

Ela har ett förfärligt flås så jag har lyssnat lite på hennes hjärta. Jag tyckte mig höra ett blåsljud. Då, i just den sekunden kändes det som att mitt hjärta frös till is. Och svetten trängde fram som en forsande vårflod eller hur man så vackert brukar säga. Igår tog jag mitt stetoskop och gick för att lyssna på grannens lilla hundhjärta. Det lät ganska likadant så nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Ska leta upp ytterligare en hundstackare att undersöka och jämföra med. Sen får vi göra ett besök hos veterinären. Jag önskar att mamma var här.

Nåja. Nu ska jag iväg för att göra min fjärde HIA-kväll den här veckan. Jag har bytt och trixat med schemat så att inte Ela ska behöva vara ensam så mycket. Min älskade Ela.

Kom Boden, jag kommer Boden!

Nu har jag både ett gulligt halsband och ett gulligt hårspänne. Åh så gulligt!



Jag ska göra min tredje sjukhuskväll nu. Är ganska trött men det ska bli skönt att komma ut. Jag längtar efter Boden idag.

Med ålder kommer ägg

Idag bjuder jag på en bild av mitt ljuvliga och högt älskade halssmycke. Jag berättade om hur jag hittade det när jag sorterade bland mina smycken och att jag fick det av min mamma när jag var liten. Jag tycker att det är alldeles underbart, och det matchar så fint till mina billiga pärlörhängen.



Upptäckte dock att min hud ser skrynklig ut på bilden. Det är den inte. Jag tror att det beror på att jag låg på sidan på golvet och gullade med Ela innan bilden togs. Alltså, huden skrynklades ihop, men blev sedan slät och len som den lenaste babyhuden igen. BARA SÅ NI VET.

Vi pratade om antirynkcremer på sjukhuset igår kväll. Eller, vi nämnde det för att jag frågade några ur personalen om de använder sådana. Tjugofem procent svarade ja. I Hemmets Journal läste jag att man kan smeta in äggvita i ansiktet om man tycker att man ser rynkig och slapp ut. Äggvitan stramar upp huden.

Men ingen äggvita i världen verkar bättre än en god natts sömn. Inatt har jag legat i sängen med kläderna på för att snabbt kunna springa ut med Ela. Hon fick en släng av sin akuta sjuka mage och jag fick glömma allt vad sömn heter. När klockan ringde halv fem och jag fortfarande inte hade lyckats somna ringde jag till sjukhuset och frågade om det var okej att jag gick ett kvällspass istället. Det var det. Tack och lov fick både jag och Ela några ynka timmars lugn och ro. Tyvärr gick de sista äggen åt till pannkakan.

Tillbaka till vardagsdagar

Helgen var ganska skön. Skönt att vara ledig, och skönt att träffa syrrorna. Vi hade mysig fest och jag var vaken nästan hela natten (vilken ungdom!).

Nu är det dock slut på festligheterna för några dagar i alla fall. Jag ska tillbringa kvällen på sjukhuset. Roligt.

Jag lagade ugnspannkaka igår. Den levde sitt eget liv inne i ugnen men satte sig till slut. Jag åt den med drottningsylt till.