Ela löper och hon är verkligen värdelös på att hålla sig ren och fräsch. Jag tvingar henne att ha tikskydd på sig inomhus (jag brukar låta henne slippa det under dagarna men hon blir liksom bara kladdigare och kladdigare med åren så jag står inte ut under den första rikligare delen av löpperioden), byter trosskydd på henne hundra gånger om dagen och duschar snippan på henne i badkaret varje dag. Igår kväll lekte vi frisersalong och Ela är nu kal på passande ställen och renklippt på resterande delar av kroppen. Efteråt var hon ganska sur på mig och det kan jag faktiskt förstå. Hon låg och blängde och suckade tills hon somnade. Nu biter vi båda ihop tills den här hemska perioden är över. Elas mens är verkligen hundra gånger värre än min. Hon blir totalt personlighetsförändrad och jag blir irriterad på henne och saknar min vanliga gulliga hund, samtidigt som jag inte kan låta bli att skämma bort henne lite extra för jag tycker verkligen, verkligen synd om henne. Stackars lilla plums.
Jag undrar ofta hur mitt liv skulle vara utan Ela. Det finns ingen människa i världen som kan mäta sig med henne i mina ögon och det finns ingen jag hyser större ömhet för. Att hon bara är till låns är min största skräck och ibland håller tanken på det mig vaken om nätterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar