Våldsamt

Efter en trevlig gruppträff på BMC gick jag upp till sjukhuset för att få min nacke röntgad. Röntgensköterskan var snäll och rådde mig att hitta en trevlig norrman att gifta mig med. De är snälla och slåss inte, sa hon.

Bussresan hem var en riktig mardröm. Busschauffören körde som en vettvilling och det riktigt kittlade i magen av skräck ibland. När jag skulle stiga av på min ändhållsplats gick jag fram till honom och talade om att jag tyckte att han kört riktigt bedrövligt och att han borde tänka på hur han kör innan det sker en olycka. Gubben blev helt vansinnig. Han vrålade HORA åt mig och knuffade mig mot dörren. När jag skulle stiga av stängde han dörren så jag klämdes fast. Jag blev livrädd och skrek att han skulle släppa lös mig men han fortsatte bara vråla att han tänkte köra iväg medan jag satt fastklämd. Tack och lov har bussen sådana där dörrar som öppnar sig själva efter att de klämt ihop en tillräckligt länge. Jag lyckades ta mig ut när dörrarna lättade men då skyndade han sig att stänga dem igen så mina kassar och min väska klämdes. Jag blev hysterisk och skrek JÄVLA GUBBJÄVEL, SLÄPP UT MIG. Mina tomater klämdes sönder. När jag kom innanför dörren la jag mig på hallgolvet och störtgrinade i en timme. Busschauffören har förstört hela min kväll och nu vill jag bara gå och lägga mig. Jag hatar verkligen de här männen som anser sig ha rätt att gå på mig och min kropp med sitt våld.