Uppsatsen ligger som en sten i min mage nu. Har ställt in alla planer för helgen och parkerat mig framför datorn. Min nacke värker och ögonen svider. Känner mig helt tom i huvudet och känner paniken växa i kroppen från axlarna och ner. Vill bara skrika rakt ut men ska sova och hoppas på bättre flyt imorgon.
PS. Tack gode gud i himlen för Ela som faktiskt tvingar mig att gå ut, även om morgonens glada promenad känns helt vansinnigt långt bort just nu. DS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag vet hur det är, men grejen är att det kommer gå jävligt bra för du är faktiskt väldigt intelligent och dessutom driven, det vet jag.
SvaraRadera