Jag vill om du vågar

Pernilla Wahlgrens schlager fyller hela lägenheten och jag önskar att jag hade en riktigt guldglittrig klänning att drapera mig i. Fast klänning eller inte, mitt på vardagsrumsgolvet gör jag mina moves som för alltid och för evigt är reserverade för ensamheten. Jag kan inte låta bli.

Jag kan inte låta bli.



Det här är den guldigaste klänningen jag har i min garderob. Den lever knappast upp till mina gulddrömmar, men den duger att dansa i när ingen ser på.

PS. Jag kan inte lämna bloggen utan att plita ner min oerhörda tacksamhet över den sällsynt kärleksfulla vänskapen jag delar med min vän Göteborg. Idag gav hon mig det jag behövde mest av allt och hon räddade mig på så många sätt. Våran vänskap stärker mig och får mig att utvecklas både i tanke och känsla. Och den dömer aldrig. Jag beundrar henne och jag älskar henne djupt. DS.