Jag är ledig nu, sa katten.

Natten blev mer eller mindre sömnlös då Elas magsjuka vägrade ge med sig. Jag hann knappt somna om förrän jag blev väckt av en hund som desperat måste ut på gården igen. Upp ur sängen, på med kläder, ut i snön. Väl ute fick jag stå och titta på min stackars hund som snurrade runt, runt, runt och och blev geggig, geggig, geggig. Varje toalettbesök krävde en dusch och vi tyckte att det var lika jobbigt båda två. Suck.
Natten försvann och till slut var det lika bra att vi steg upp och gjorde morgon. Vi hade huset för oss själva och det var skönt. Efter en iskall promenad bäddade vi ner oss bland filtar och kuddar framför kaminen. Jag somnade och sov tills kaffet var klart. Kaffedoften blandades med doften av rostat bröd, och jag åt mig mätt bredvid min hungriga hund medan brasan sprakade sådär som brasor gör.

Den här gången stannar jag ett tag.