Kissen kom i kläm.

Igår. Jag klämdes fast mellan bussdörrarna när jag sträckte mig in i bussen för att norpa åt mig vantarna som min klasskamrat tappat på golvet. Vad i hela friden, tänkte jag när dörrarna stängdes på vardera sida om mitt vänstra smalben. Jag gjorde ett smått pinsamt pladask på det äckligt smutsiga bussgolvet och när jag hörde hur dörrarna stånkade och pustade och stönade trodde jag att det var klippt. Det gjorde förbenat ont och jag ville vråla som en hel karl, men det gjorde jag (såklart) inte. Nej men jag lyckades pipa fram ett flickigt litet Ursäkta mig... Jag sitter fast här jag. Hjälp. Det var (såklart) ingen som kom till min undsättning (eller jo, min klasskamrat, men hon gjorde inte mycket nytta där hon stod utanför bussen med mitt vänstra ben och skrek och gormade på bussdörrarna). Nåja, till slut lyckades jag bända upp dörrjävlarna och kasta (hasa?) mig ut på trottoaren. Suck. Jag klarade mig utan varken benbrott eller klämskada, och med gråten i halsen gapskrattade jag mig genom hela jävla dagen.