Mamma

Idag gör jag mitt sista pass på avdelningen och det känns väldigt skönt. Brännskadevård är ingenting för mig.

Önskar att det fanns tid att vara ledig och åka hem till mamma. Har hemlängtan.

Bottenlöst

Sedan Ela fick sitt nya foder har hon inte kunnat tänka på annat än mat. När hon inte äter (vilket ju tyvärr bara är två gånger per dag) sitter hon allt som oftast parkerad framför hörnskåpet i köket där hon vet att maten finns. Det är hemskt och jag önskar att jag kunde få ge henne hur mycket mat som helst.




På den här bilden kisar hon för blixten, eller så försöker hon se lite farlig ut för att jag ska bli nervös och ge henne ett mål mat.



Herregud i himlen vad jag älskar den där hunden.

Sårvård

Skötsel av sår och stora omläggningar är en stor del av behandlingen av brännskadade patienter. Min praktik på brännskadeintensiven kommer kanske att ge mig mardrömmar, men jag kommer också att ha lärt mig mycket efter mina få intensivvårdspass.

Det går åt enorma mängder förband och omläggningsmaterial på en sådan här avdelning. Jag tycker att det är bra att det finns en hel massa fina förband att använda. Det enda jag tycker är ganska trist är att de är så förbaskat fula och ser så tråkiga ut. Det är inte som med barnens plåster.



Jag älskar den här boxen från Louis Vuitton. Om jag hade en sådan skulle jag fylla den med roliga plåster och små leksaker till barnen. Även de vuxna jag sticker ska få ett baconplåster.

Den fula (ensamma) ankungen

Idag promenerade jag förbi Svandammen fyra gånger på min väg till och från sjukhuset. Tycker att det ser så mysigt ut när gamla farbröder står där och slänger bröd till änderna. Samtidigt blir jag jämt så sorgsen när jag ser fåglarna kura som små bollar för att hålla värmen. Antagligen fryser de inte, men det ser verkligen ut så och jag vill bara ta med dem alla hem.



En annan sak med dammen som gör mig sorgsen är den ståtlige svanen Alexander. Han är så vacker men ser verkligen ensam ut. Alexander är singel precis som jag, och jag hoppas och önskar att Uppsala kommun kunde vaska fram en livspartner åt honom. Jag menar, vem vill vara ensam?

God morgon

Det verkar inte bättre än att min kropp har bestämt sig för att halv fem är en bra tid att vakna på. Jag känner mig dock ovanligt utsövd vilket är väldigt skönt. Njuter av otaliga koppar morgonkaffe och känner lugnet. Stilla morgonstunder som denna känns livet riktigt gott.



Min första praktikdag består av föreläsningar som startar klockan nio. Det känns också ganska gott.

Skogspromenad

Denna soliga söndag fick jag och Ela finfrämmande av M och hans mops Inez. Vi traskade upp till stordammen och satt där en stund. Det var länge sedan jag var där eftersom jag inte velat gå dit upp ensam. Det var för mig ett mycket uppskattat besök som förgyllde min söndag.



Den här bilden föreställer inte Inez, men hon var lika söt. Eller, hon var faktiskt ännu sötare. Jag blir alldeles till mig när jag hör hur dessa ljuvliga hundar nyser och grymtar. Inez var alldeles bedårande.

Resten av kvällen ska jag ägna mig åt att förbereda mig inför praktiken som startar imorgon. Jag hade tänkt dyka ner i böckerna, men har kommit på ett något mer angenämt sätt att använda kvällen till. Jag ska vila, mumsa äppelpaj och läsa skönlitteratur. Det är väl ett alldeles strålande sätt att förbereda sig inför en tuff vecka på?

Söndagsotta

Halv fem öppnade jag ögonen och var så skrämmande klarvaken att det var lika bra att stiga upp och göra dag. Ute är det mörkt som natten och Ela väljer mycket förnärmat att somna om i sin korg i köket. På helgerna sover Ela gärna ostört till klockan 12. Minst.

Natti natt, sov gott.

Trodde att sockret skulle ge mig energi att fortsätta plugga men där trodde jag fel. Sängen lockar och drar, vill verkligen sova bort linjerna kring ögonen medan jag kan.

Efterrätt

En lördag utan socker är ingen riktig lördag, och eftersom att karamellerna var slut så hade jag inget annat val än att baka. Bakade en smulpaj med äpplen och överdrivet mycket kanel (precis som jag vill ha det). Självklart avnjuts även pajen med mycket sås. Yumyum!

Middag

Så här såg min middagsmat ut innan jag dränkte den i gräddsås. När det gäller mat så är sås det bästa jag vet och något man aldrig kan överdosera. Vad festade ni med för lördagsmat?

Jag har sovit!

När jag kom hem på eftermiddagen igår bäddade jag ner mig med Ela och den varma vetekudden och sov djupt i fem timmar. Tänkte att det kanske skulle bli tunt med nattsömn men efter en burk vita bönor och ett bad somnade vi om igen. Jag lade ytterligare fjorton timmar sömn till räkningen. Känner mig som en ny Linda och det är väldigt skönt. Jag ska ägna dagen åt plugg, men innan jag sätter igång ska Ela få en lång och lös skogspromenad som tack för att hon lät mig sova så länge. Och ja, hon ska självklart få ett lördagsben också.

Närhet

En annan lyxvara jag saknar ikväll är kramar.

Lätt byte

Det är likadant varje kväll. Jag bävar och drar mig för att låsa upp dörren och ta ut Ela på en sista kissrunda inför natten. Jag känner rädslan i magen och hjärtat får bråttom att springa in igen. Detta är något som retar mig väldigt mycket och ibland gör mig arg (rasande). Trygghet är lyx och den finns inte här.

Hus(mor)kur

För andra morgonen i rad får min spegelbild mig att vakna till i ren förfärelse. Jag ser extremt sliten ut, vilket inte är så konstigt egentligen med tanke på min taskiga sömn och det mycket otrevliga stresspåslaget som jagar mig från morgon till kväll. Och ja, jag kanske borde dricka mer vatten och mindre kaffe, men det kommer nog aldrig att hända. Det skulle vara skönt med lite semester men det har jag inte tid med i dessa praktiktider. Istället ska jag gå i ide i helgen, vara hemma och sova så mycket jag bara kan, ösa på med fuktighetskrämer och ögoncreme, dricka vatten som en kamel och gå skogspromenader med Ela.



Jag fick låna en vetekudde från vårdcentralen som jag lade kring nacken igår kväll. Den var varm och skön och jag somnade väldigt gott nästan med en gång. Ela fungerar också lite som en vetekudde, fast henne kan jag förstås inte använda som huvudkudde. Hon ligger tätt, tätt ihopkrupen mot min kropp på höger sida. Varje natt.

JAG ÄR VEM SOM HELST OCH DU OCKSÅ

Morgonens syrabasseminarium var toppen, och ännu mer toppen var att solen sken när seminariet var slut. Jag sken lite jag också när jag travade ner till närmaste buss som tog mig hem. Eftermiddagen tillbringade jag på vårdcentralen där jag fick genomgå en rad olika undersökningar och utföra en rad olika gratisarbeten. (DR) Wolters peppade mig igenom en ofullständig spirometri som han sedan retade mig för. Vidare lyssnade han på mina lungor medan jag andades DJUPA andetag. När han var klar var det min tur att lyssna. Att lyssna på lungor har ingenting med muskelstyrka att göra. Det klarar vem som helst.

En annan väldigt snäll läkare skrev en remiss till röntgen för min nacke. Jag är extremt glad och tacksam över denna läkare som jag tycker mycket om.

Vilt för en vilde

Min lilla hund bara äter och äter men lägger inte på sig något vinterhull alls. Jag har nu introducerat henne för ett nytt foder som har en lite högre fetthalt och mer protein. Istället för lamm och ris får Ela nu frossa i prima älgkött. Hon älskar det!

...fast innan hon smakar måste hon förstås stirra på maten en stund.



Hon plockar försiktigt upp en första foderkula med munnen.



Med nästan inga tänder alls gäller det att tugga-tugga-tugga innan man sväljer!




Ela hälsar att hennes nya mat är smaskens!

Välj om, välj rätt.

Förutom den gången jag blev nedknuffad i golvet och gjorde illa min handled så blev jag knuffad ytterligare ett antal gånger. En av dessa gånger landade jag ganska illa på högra sidan av huvudet, vilket ledde till att jag hade extremt ont i nacken i ett par dagar efteråt. Jag har fortfarande väldigt ont i nacken av och till. Vissa dagar känner jag inte av nacken någonting, medan jag andra dagar har jätteont. Det är väldigt irriterande när jag ska gå över vägen och inte kan titta åt höger och vänster för att det gör så ont att vrida på huvudet. Istället får jag liksom vrida hela kroppen, först åt höger och sedan åt vänster (eller är det vänster-höger-vänster?). Funderar på om jag kanske borde skaffa mig både ett handledsskydd och en mjuk nackkrage. Eller varför inte bara sätta mig i en skönt vadderad rullstol med en gång?



Denna bild har ingenting med nackskador att göra. Det är mammas katt som unge hemma hos min moster. Stackaren har blivit ihopsydd i baken och fått en plasttratt kring skallen.

Ambulanssjukvård

Studiebesöket på ambulansstationen var inte så spännande eller intressant som jag hade hoppats. Det blir toppen att gå ut på praktik nu och äntligen få hugga i och GÖRA något igen. Jag är extremt trött på att bara sitta och lyssna, läsa kurslitteratur och gå omkring och glo med händerna på ryggen. Jag hoppas bara att jag kommer att palla praktikperioden för jag är fortfarande inte riktigt i form.



Fin va? Uppsalas ambulanser väger ca 4,8 ton.

En upplyst herre

Hittade det här tjusiga talet om fördomar mot invandringen i en blogg. Jag har nu lyssnat på Palmes kloka ord flera gånger om. Kan inte låta bli att le, och det är väl en bra start på dagen om något.

Idag ska jag göra ett studiebesök på UAS ambulansen. Spännande.

En liten nattmacka

Godnatt, sov gott, dröm sött.

Brödbak

Jag känner mig alldeles för deppig för att orka kommentera valet idag. Istället får ni se brödet jag bakade ikväll. Det är ett väldigt enkelt och väldigt gott bröd som jag proppat fullt med valnötter, hasselnötter, solrosfrön, pumpakärnor och russin.

Våld och konsekvenserna

Jag har haft en del besvär och ibland riktigt ont i min högra handled. Det började i början av sommaren efter att jag blev knuffad ner i vardagsrumsgolvet och landade på handleden. Den blev blåsvart och svullen och sedan dess har jag haft ont. Det var ett ganska stort problem för mig när jag satt på labbet på vårdcentralen och skulle ta prover. Handleden gjorde sig ständigt påmind. Nu när jag inte jobbar (inte så mycket i alla fall) märker jag av handleden när jag skriver för hand, bär tungt eller när jag ska skruva upp locket på filpaketet. Eftersom jag är högerhänt så har jag inte låtit handen vila heller, men nu ska jag försöka kurera den genom att linda den och i alla fall försöka att inte använda den så mycket. Sen ska jag förstås begära skadestånd också.

Flickan med pärlörhänge

Gårdagens regn resulterade i att gocarten blev inställd. Tråkigt! Det blev fika och biljard istället, fast inte mycket till öl och vi skingrades lagom trötta före klockan åtta. Jag hade sett fram emot en oändlig helkväll men när jag kom hem förstod jag att tröttheten nog berodde på en begynnande (ordentlig) förkylning så det var förmodligen lika bra att vi var världens klenaste gäng. Natten blev jobbig med halsont, täppt näsa och allmän sjukdomskänsla. Jag steg upp flera gången för att koka vatten att inhalera och dricka varmt. Hatar att vara sjuk, och hatar att vara ensam när jag är sjuk. Jag behöver att någon lyssnar på mitt klagande och gnällande och tycker väldigt, väldigt synd om mig. Jag skulle kunna slå vad om att det faktum att jag är ensam kommer att förlänga min sjukdomstid med ca en till tre dagar. Minst. Det är SÅ himla jobbigt att vara jag just nu.

Igår hade jag en så tajt kjol på mig att min spelteknik blev lidande. Samma kjol höll tidigare i veckan på att få mig att missa bussen då jag inte kunde springa med den på utan var tvungen att trippa jättejättefort och ta många pyttesteg för att hinna. Inte så anständigt kanske, men det gör inte så mycket för den är även så trång att den är snudd på omöjlig att få av. Med den kjolen på, och mitt överfallsspray, känner jag mig nästan trygg på stadens gator.

En annan sak jag hade på mig igår är mina favoritörhängen. De som jag tappade och köpte nya. Så här ser de ut:

Outfit

Denna lördag ska vi ge oss ut på gocartbanan igen. Racet ska avslutas med öl, vilket ställer till det för mig eftersom jag inte vet riktigt hur jag bör vara klädd. Regnet öser ner ute så inför gocarten vill jag helst ha rejäla skor och regnställ, medan jag skulle vilja ha ett annat stuk på klädseln när vi ska sitta inomhus och avnjuta kalla öl. Min oerhörda problematik resulterar nog i ett extra ombyte som jag tar med. Det är nästan ett måste, för förutom att jag kommer att bli blöt så kommer jag säkert att stinka av bensin också. Det gjorde jag förra gången.



Den här blusen och skärpet shoppade jag igår. Älskar skärpet!

En sång om F!

Shake it baby!

Någon att svärma för

Idag vaknade jag halv sju efter en hel och lång natts underbar sömn. Morgonen med badkarsbad, kaffe och hundmys var härlig. Den vetenskapliga metodiken på BMC pågick mellan nio och tre men var inte så illa som den brukar vara. Dagen gick fort och när vi slutade gjorde jag och R sällskap in till stan. Han gick och simmade och jag gick och shoppade. Igår tappade jag mina pärlörhängen två gånger. Första gången hittade jag igen dem men andra gånger var de spårlöst borta. Överst på shoppinglistan stod alltså ett par nya örhängen (innan de, gud förbjude, blir slutsålda), men självklart spårade shoppingen ur och förutom örhängena följde även ett par byxor, en blus, ett skärp, en klocka och ett par fingervantar med mig hem. Och ja, en vinflaska och en vintetra också!

Hemma hos mig och Ela igen åt jag lite karameller till middag (ja det ÄR fredag) och sedan har jag roat mig med att städa lite, putsa bestick och leka med Ela. Det börjar bli dags att krypa till kojs snart.



För några dagar sedan uppvaktade jag mig själv med den här gulliga minirosen. Den står i en urgullig pastellgrön kruka på mitt vardagsrumsbord.

Slut för idag

Det blir inget vettigt pluggande för mig ikväll. Jag ger upp. Fast golven är rena, badrummet nyskrubbat, disken diskad, Ela motionerad och matlådan står färdig i kylen.

Tranorna gastar och gapar när de passerar mitt hus på sin väg till Afrika, men bara mina ben håller sig lugna så tror jag att det går bra att somna ikväll ändå. Godnatt med er.

Vardagsdag

När seminariet var över i morse så åkte jag hem och sov i tre timmar. När jag vaknade skrev jag en läkemedelsdugga som jag (tack vare att Robin var mina glasögon) fick alla rätt på= klarade.

Rullade ett gäng stora och små köttbullar till middag som jag avnjöt tillsammans med en sallad på kikärter, hemmaodlad persilja och en vinägrett. Det var gott.

Restless legs

Mina ben har börjat leva sitt eget liv om nätterna igen. Jag blir tokig! Jag får rota fram mina folsyratabletter och dubbla dosen. Måtte det hjälpa bara.

Centraloperation

För att kunna ta sig in och fram på C-operation behöver man ett UAS passerkort. Jag skaffade mitt efter postop-seminariet idag, fast så här i efterhand önskar jag att jag hade gått till fotograferingen en annan dag. Tips! Piffa till dig LITE åtminstone innan fotografering.

Målarträd

När jag var yngre älskade jag att måla. Måla och läsa böcker. Jag var lite som tjuren Ferdinand som trivs bäst för sig själv (fast jag var inte BARA en ensamvarg för jag HADE faktiskt vänner, varav några riktigt nära som fortfarande är lika nära). Bilden på trädet har jag målat med billig akvarell på ett vanligt skrivarpapper. Jag tycker väldigt mycket om den. Båda bilderna (det tar emot att kalla dem för målningar när de inte är målade på dukar) hänger på väggen hemma hos min mamma.

Borde, måste, ska

Jag försöker plugga men har sovit uselt och regnet faller grått och elakt. Jag orkar inte läsa men ska göra det ändå. Hela kvällen lång. Suck.



Jag känner mig så duktig och förvandlas till värsta sortens mallgroda när jag klarar saker själv. Det tog mig i runda slängar ungefär tjugo minuter att borra de två plugghålen som denna lilla hylla krävde. Jag höll den tunga borren i ett stadigt grepp medan jag pressade hela min tyngd mot den. Jag insåg först efteråt att jag använt ett för klent borrmunstycke (alltså själva skruvgrejen), men då satt hyllan redan där den skulle och mina armar darrade som gelé. Jag tycker om tavlan jag ställt på hyllan, fast jag vet inte riktigt vad den föreställer. Vissa dagar är jag bergsäker på att det är blå druvor, för att nästa gång hur klart och tydligt som helst se att det är svarta oliver.

Maktordningen ovan och under täcket

Jag har väldigt mycket att både säga och skriva om detta, men jag gör ingenting av det. Trycker bara på play igen.

Avslutar dagen med denna gulliga bild på statsministern

Han är bara för rar, inte sant?

Ät sallad för en femma, Agaton blaskmask.

Idag har jag hunnit med ganska mycket. Inte för att jag har varit särskilt effektiv utan bara för att jag steg upp halv sex. Jag vaknade långsamt och sedan ägnade jag dagen åt att äta, titta på webbföreläsningar, läsa om olika slags frakturer och luxationer, sova middag, plugga kärlkirurgi och gosa med Ela. Ikväll har jag ätit middag på Hardy´s grotta tillsammans med min pappa och lillebror. Jag åt en sallad och den var både stor och god.

Min pappa ska flytta från stan.

För er som gärna snoozar

Eftersom att det drar ihop sig till val och eftersom jag står bakom F! så förgyller jag gärna min blogg med Gudruns visdom. Det kommer mer.

En riktig karl

En riktig karl är en händig karl. En riktig karl snusar, spottar och svär. Han orkar bära tunga saker och hans handflator känns hårda och skrovliga. Han dricker kaffe utan mjölk och beter sig tafatt och klumpigt kring småbarn. Men framförallt är han händig och snickrar sitt eget staket.

Jag har ingen karl och är ej heller någon. MEN jag kan hantera en borrmaskin, och titta vad jag gjort åt Ela!



Den gula nallen längst till vänster är Elas favoritleksak. Hon fick den av min vän arbetsterapeut-Madde när hon var liten.

Vad väljer ni?

Söndagsfrukost

Varje dag äter jag en skål med fil och någon slags egenkomponerad müsliblandning. Just nu består min müsli av havregryn, rågflingor, kornflingor, linfrön, torkad banan, aprikoser, russin, hasselnötter och kanel. Ibland har jag blåbär eller hallon också, fast jag glömmer oftast bort att ta fram bären ur frysen.

Idag rundade jag av frukosten med en kopp kaffe och chokladflarn. Det kändes väldigt lyxigt. Chokladen i kombination med en hel helgs god sömn gav mig en dos efterlängtad energi. Jag ska använda den till att städa golven och plugga ortopedi. Ha en bra dag!

Lindas önskelista

Jag älskar dig mopsisen!

Hälsningar mamma

Hunger utan dess like

Förutom att bara sitta och stirra framför mig som ett psykfall hela dagen har jag även badat två gånger, färgat håret samt vräkt i mig mat och godis i enorma mängder. Jag har verkligen aldrig i mitt liv ätit så mycket som jag har ätit idag. Jag sitter fortfarande och tuggar i mig snacks, och tänker att det inte borde vara möjligt men jag är fortfarande hungrig. Det liksom kurrar lite tomt trots att jag är nära att spricka.