fredag 24 september 2010
Lätt byte
Det är likadant varje kväll. Jag bävar och drar mig för att låsa upp dörren och ta ut Ela på en sista kissrunda inför natten. Jag känner rädslan i magen och hjärtat får bråttom att springa in igen. Detta är något som retar mig väldigt mycket och ibland gör mig arg (rasande). Trygghet är lyx och den finns inte här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är också rasande! Det är något som är väldigt fel med världen om du ska behöva känna dig rädd. Har all förståelse i världen för att du känner så, man blir rädd när man tänker på vilka människor det finns här i världen.
SvaraRaderaMen riktigt rädd ska man nog vara först den dagen man ser sig själv i spegeln och den personen som tittar tillbaka är en feg människa som misshandlar och slår en oskyldig människa som varit så öppen att man fått en andra chans trots att man tidigare gjort likadant, misshandlat, ljugit och sårat. Och personen som tittar tillbaka är liten och skraj, vågar inte erkänna vad man gjort, ljuger, kommer med tomma hot och försöker förtvivlat hålla fast vid en förljugen och påhittad värld som faller samman bit för bit. Vad ska man då göra resten av livet? Folk ser ju igenom lögner förr eller senare. Om inte finns ju alltid risken att ett litet litet samvete vaknar och man inser vad man gjort. Att ljuga för sig själv är svårt i längden.
DU av alla människor ska inte vara rädd.
KRAM