Ingen ser om du finns kvar

I natt har jag vaknat exakt en gång i timmen, prick tio över hel timme. Vaknade sista gången tio över fem, skärrad och svettig efter en mardröm som handlade om att jag inte fanns. Ingen visste längre vem jag var och jag hade varken vänner eller familj. Jag slängde mig ur sängen och ner i badkaret. Nu sitter jag varm i min gamla morgonrock och fyller magen med hett kaffe. Dimman ligger tjock utanför fönsterna och jag tror att jag behöver en tjocktröja under jackan när jag promenerar till jobbet.

Så snart klockan visar en någorlunda anständig tid ska jag ringa min mamma.