BB på väg

Idag kände jag mig äntligen tillräckligt frisk för att åka iväg och praktisera. Vi få och lyckliga sjuksköterskestudenter som får göra vår verksamhetsförlagda utbildning inom obstetrik har förutom bonusen att få göra två pass på förlossningen även förmånen att få en dag med BB på väg.

I dessa moderna tider när de nyblivna föräldrarna får gå hem från förlossningen/BB redan inom tolv timmar blir det alltmer vanligt att barnmorskan gör hembesök. Barnmorskan jag åkte med idag hade jobbat på BB på väg ända sedan starten för 20 år sedan. Det var en väldigt speciell känsla att göra hembesök tyckte jag. Det kändes bra att möta patienterna i deras hemmiljö. Det som kändes lite konstigt var att inte ha de vita sjukhuskläderna på sig. Kläderna som bara genom att sitta på kroppen får patienterna att hysa en slags respekt för en och lita på varje ord man säger. Alla borde göra hembesök då och då tycker jag. Förtroendet sitter inte i kläderna, och det kan nog vara väldigt bra att påminnas om att varje patient faktiskt är en människa. Och vi också.



Bebisarna var såklart urgulliga och hur gosiga som helst. Alldeles varma och ludna med pannorna bekymrat rynkade över vår tråkiga behandling. Jag ville helst ta med dem hem. Dagen gick snabbt men klockan ett orkade jag inte mer. Jag hade blivit hängigare och hängigare under dagen och när snoret började välla fram igen tog jag mitt pick och pack och åkte hem. Väl hemma la jag mig i sängen och sov tre timmar i sträck. Vaknade av en hemsk hostattack som tvingade mig upp ur sängen. Nu är jag trött på att vara sjuk. Ska äta en sen middag och sedan bädda ner mig igen. Imorgon har jag ett dagpass på specialistmödravården och jag ska dit om det så blir det sista jag gör.