Mitt första barn!

Idag fick jag äntligen vara med om min första förlossning! Glad och förväntansfull till bristningsgränsen trippade jag in på förlossningsavdelningen i förmiddags. Som jag har längtat efter detta!

Jag blev tilldelad en handledare som lät mig ta plats på förlossningssalen och medverka i det mesta som hände. Mitt under utdrivningsfasen lämnade hon till och med salen en stund och då fick jag verkligen leka barnmorska. Känslan när jag kunde känna barnets huvud var obeskrivlig. Det kändes nästan overkligt.

Kvinnan som födde var alldeles otroligt stark och imponerande. Hon var själv förvånad över sin prestation. Jag är så makalöst fascinerad över vilken våldsam urkraft kvinnor bär på. Något som fyllde mig med lycka var att upptäcka att jag genom att berömma henne, visa omtanke och peppa kunde motivera henne att kämpa vidare. Jag! Jag kände faktiskt att tron på mig själv sakta men säkert började återvända inne på den där salen.

Min första barn var en frisk och stark pojke. När han äntligen kom ut började tårarna spruta på mig. Skrattande och gråtande beundrade vi den lilla. Mamman tackade mig efteråt och sa att hon tyckte att jag hade hjälpt henne på ett väldigt personligt och fint sätt. Hennes ord värmde verkligen och tårarna var nära att börja spruta på nytt.

Tänk att få uppleva detta varje dag! Vilken känsla! Jag ska krypa ner under täcket och sova några timmar nu, och förhoppningsvis får jag vara med och välkomna ännu ett barn imorgon. Och fler ändå, i framtiden.