En uppmuntrande dag på 96D

Hör och häpna, men idag VAR en bra dag! Jag har sett sårvätska spruta ur ett sår från ett kejsarsnitt med ett sådant högt tryck att det var nära att blaska ända upp i taket. Jag hade plastförkläde och handskar men fick kasta mig undan med ett förskräckt HJÄLP. Efteråt skrattade både patienten och jag väldigt gott. En annan rolig sak var att jag fick springa runt med stickvagnen och ta en massa prover. Blev glad när jag lyckades sticka en mörkhyad kvinna vars kärl var snudd på osynliga.

Jag pratade med en kvinna vars båda söner hade dött. Sedan hade hon tvingats föda dem.

Och jag smekte kinden och det fjuniga håret på den lilla flickan.

Sedan skyndade jag mig att ta kontroller på en patient som insjuknat i preeklampsi, jagade fatt på en läkare och kände mig lite sjuksköterskeaktig igen. Jag kände mig glad när jag lämnade avdelningen efter en timmes övertid.

Så här otroligt eleganta är Akademiska sjukhusets arbetsdräkter:



För att pigga till uniformen lite försöker jag vara lite vild och galen och har byxorna instoppade i strumporna. Flera patienter har sagt till mig att de tycker att jag ser ärtig ut när jag kommer in på salarna i min säregna mundering. När jag jobbar har jag alltid ett par dyra, sköna och gräsligt fula arbetssandaler på mig (tillsammans med stödstrumpor FÖRSTÅS), men jag tycker att jag under min korta praktik har råd att slita på fötter och höfter i skor av något gulligare modell. När jag har min psykplacering ska jag byta ut mina svarta strumpor mot något mer färgglatt. Om jag känner mig riktigt vågad kanske jag till och med drar något mönstrat över fötterna.