Ett steg framåt, två steg bakåt.

Idag fick jag sitta på ett eget rum och ha mottagning på lab helt själv eftersom att labpersonalen var sjuk och det var så många patienter som skulle lämna prover att alla inte fick plats i väntrummet. Det var stressigt men bra träning för mig också. Kändes lite roligt att trycka fram numret på väntetavlan och ropa upp patienter en efter en. Jag hade roligt med patienterna men i övrigt känner jag mig redan besviken på praktiken. Det känns som att det var tur i oturen för mig att personalen var sjuk idag så att jag fick chansen att stickträna för mig själv. Tyvärr har jag stött på sköterskor som verkar anse att jag som student ska stå vid sidan av och glo medan de utför medicintekniska moment som jag både har examinerats och godkänts i.

Jag kände mig ledsen när jag gick hem. Jag är extremt rädd om det självförtroende som jag har byggt upp ute i praktiken på avdelningarna och jag vill använda all praktiktid till att utvecklas och att öva öva öva. Flera av mina klasskompisar har berättat att de känner sig helt sänkta och värdelösa som blivande sjuksköterskor bara halvvägs in i praktikperioden. DET tycker jag är värdelöst. Imorgon ska jag satsa på att styra upp min praktik så att den blir bra för mig.

Något ni kan fnissa åt är att jag råkade låsa in min nyckel i mitt skåp i omklädningsrummet. Jag fick SÅGA i en evighet och svettas innan jag kom åt mina saker.