Gossebarn

Jag fick det stora nöjet och lyckan att uppleva en andra förlossning bara tre timmar efter att jag gått på mitt pass i morse. Även idag fick jag se en pojke födas. Vid den här förlossningen fanns en partner närvarande. Det var väldigt fint att se hur de samarbetade och stöttade varandra. Mamman fick det väldigt tufft ett tag när barnets fosterljud låg illa till på tok för länge och en förlossningsläkare fick komma och dra barnet med sugklocka. Jag blev väldigt förtjust i mamman och ser verkligen fram emot att besöka henne och barnet imorgon.

Den andra blivande mamman jag träffade tackade vänligt med bestämt nej till att ha en student närvarande, men ändrade sig sedan för att hon tyckte att jag gav "ett mycket KOMPETENT intryck." Gissa om jag svävade på moln och kände mig lagom mallig inombords resten av dagen... Jag kände verkligen sann glädje när jag fick barnmorskans förtroende att ensam coacha kvinnan genom värkarbetet med peppning, andningsövningar, lägesändringar och lustgas. Härlig känsla.

Jag är så otroligt nöjd med mina pass på förlossningen. Jag tycker att det har varit enormt fantastiskt att de tre kvinnorna jag mött har velat förlita sig på mig och min kunskap trots att jag själv aldrig fött barn. Verkligen modigt! Jag gjorde en timme övertid idag också men sen var jag bara tvungen att tacka för mig och knata hemåt. Fötterna och vristerna värkte så jag höll på att få spader.

Jo, en helt annan men också ganska rolig sak var att jag fick en applåd av mina medresenärer på bussen när jag vrålade åt busschauffören att han för bövelen får tänka på hur han kör för att folk som tvingades stå höll på att ramla och bryta lårbenen. När applåderna lagt sig bromsade chauffören in överdrivet försiktigt samtidigt som han stirrade en aning hatiskt på mig i backspegeln.

Jag tröstar mig med min favoritglass och mår så oförskämt gott i själen att det känns som att hela mitt inre är ett enda småleende som bara myser och myser och myser.



PS. Efter att jag fotat glassen (för att visa er) tog jag självklart fram chokladtuben (som jag inte brytt mig om att skruva tillbaka korken på) och fullkomligt dränkte glassen i chokladsås. Som vanligt. DS.

PS2. Tack för era kommentarer, ni gör mig glad! DS2.

PS3. Jag längtar fortfarande efter mamma. DS3.